Skymningsljus

Det finns ett speciellt ljus i långt inne i städer i skymningen. Står man inne i en mörk lägenhet och tittar ut genom rutorna förnimmer man något som snarast känns som en alternativ verklighet, en vakendröm om ett annat tillstånd. Solen håller på att gå ner, men det ser man inte, solen är gömd bakom höghusen, luften smakar violpastill. Inga människor syns till, trottoarerna är tomma, men trafiken rör sig ständigt i oavbrutet gåtfulla mönster, som vore den styrd av en osynlig hand. Och om det hade blåst hade vinden varit sval och lätt. När på året är det? Sen vår eller tidig höst av allt att döma. Skymningsljuset är blått som ett klot av ljummen is, molnen ser ut som skrynkligt papper och alla skuggor är varma, liksom intensivt gyllene. Man får känslan av att någonting har hänt alldeles nyss, något stort och ogripbart, kanske en stjärna som exploderat i en galax långt borta och vars honungsmättade sken nått hit först nu.

En människa som händelsevis skulle kunna vara ute och promenera på trottoaren nedanför har portfölj och bruna skor, han ser sig om efter icke-existerande bilar och tänker på en gammal klocka han såg på en auktionsbyrå en gång, den klockan gick alltid elva minuter för fort hur många gånger man än försökte ställa den. Kanske var den gjord av silver, kanske sov han och drömde att han försökte stjäla den klockan ur skyltfönstret på auktionsbyrån när ingen såg. Kanske står han stilla framför ingången och funderar på hur han ska lyckas bryta sig ur sitt rörelsemönster i det parallella universum som författaren till denna text gör sitt bästa för att frammana.

Och det polska bandet Enchanted Hunters har någonting stort på gång, men dom har beslutat sig för att inte berätta vad det är. Dom står inne i en skruttig gammal lägenhet och spelar hemlighetsfull jazzpop medan skuggorna blir längre och smalare på gatorna utanför. Vem spelar dom för? En publik bestående av uppstoppade djur och gamla dammiga böcker, en katt som försöker sova, eller kanske bara för sig själva. En sång med ett förundrat leende i mungipan.