För mig finns det inget bättre band just nu än Enchanted Hunters från Polen. Jag har skrivit om dem en gång tidigare här på bloggen, då i ganska trevande ordalag, men i veckan upptäckte jag att de lagt ut en 20 minuter lång konsert + tillhörande intervju. Måste tjata lite till, då deras musik, hela deras framtoning känns så osannolik. Bandet är centrerat kring multiinstrumentalisterna Małgorzata Penkalla och Magdalena Gajdzica, och även om deras fritt svävande drömjazzpop tycks mig ha mer gemensamt med 80-talsakter som Weekend och Dislocation Dance verkar influenserna snarare härstamma från amerikansk indie och nyfolk (höll på att skriva neofolk, men det är ju någonting annat). De tidigaste låtarna är ofta uppbyggda kring Małgorzatas stråklösa fiolspel, men senare har de gått över till både elgitarrer och synthar och är nu inne på något slags kuriös blandning av drömsk electronica och modern R&B. Över de fullständigt okonventionella harmonierna hörs stråk av eterisk stream of consciousnessång, lätt påminnande om Elizabeth Fraziers nonsensnynnande på Cocteau Twinsskivor som Victorialand. Stämningen är overklig, förälskad, trollbindande. Håll tummarna för att de här fantastiska låtarna kommer släppas på skiva inom en snar framtid!
BCNVT / BIBLIOTEK 