Noarén

Igår kom jag hem efter jobbet, för trött för att äta, tvätta, och lyssna på musik. Lade mig att läsa “En dramatikos dagbok”. Katten krafsade på dörren, släppte ut honom. Plötsligt helt tyst. Tiden tänjdes ut och två timmar gick. Åt lite. Middag i sängen. Läste vidare. Gick upp efter en stund, satte på en skiva. Skip Spence, spelar den inte så ofta. Avskalat. Rent. En röst som tystnade innan den hördes. Boken tung på bröstet. Som en gravsten. Somnade, sov, drömde. Allt flöt samman.