Om att kolla på TOP GUN i 4DX!

Disclaimer: denna post är inte sponsrad av Nordisk Film Bio (eller?).

Förra bloggposten jag skrev handlade om att kolla på meditativt långsam film om ingenting (ihop med fnittrande colombianska tanter). Den här gången kommer det handla om en DIAMETRALT motsatt filmupplevelse: nämligen att kolla på nya TOP GUN i det nya, spektakulära formatet 4DX!

Vad är då 4DX? Man skulle kunna säga en tekniskt mördande överlägsen (men möjligen lite mindre charmigt) sammansmältning av i princip alla bio-gimmicks (utom 3-D, tack och lov, den trenden vart trött snabbt…) som lirare som William Castle (Illusion-O!), John Waters (Odorama!) m.fl. försökt lura in suckers i biograferna med de senaste… tja, den första registrerade bio-gimmicken (Polyvision!) användes i den franska stumfilmen Napoleon från 1927, så vi pratar nästan hundra obrutna år av bio-gimmicks.

4DX är gimmicken to end them all. Helt enkelt för att den inkorporerar i princip ALLA gimmicks (utom 3D då, som sagt, och good riddens för det) och gör med koreansk teknisk briljans som tidigare gimmick-makare bara kunde drömma om! Serie-kopplade till utvecklingen i filmen har vi en lång rad praktiska effekter. Vi pratar vibrerande, runt-flyttande säten! Vind (från alla håll)! Dofter! Regn! Snö! Blixt och THX-dunder!

Bisarrt nog har jag en 4DX-biograf ett stenkast från lägenheten (bokstavligen, jag hade kunnat kasta en sten från balkongen och träffa biografen) men eftersom modern blockbusterfilm och Marvel-universat inte intresserar mig nåt särskilt, plus att covid slog till precis när vi flyttade in, så har det bara blivit ett futtigt biobesök under två år på adressen, och då en “vanlig” visning av skräckisen Malignant (som jag tyckte var undersktattad).

Men Top Gun är ju Top Gun, Tompa är Tompa, och Jerry Bruckheimer är Jerry Bruckheimer, och en mer perfekt film att testa 4DX-gimmicken till kan jag inte föreställa mig! Alltså: efter en orimligt lång arbetsdag (förtroendearbetstid: låter bra i teorin, men jag börjat inse att det är arbetsköparen som drar det långa strået med den anställningsformen…) och en snabb middag var vi ett litet sällskap som förväntansfullt gick den långa vandringen på tio meter till biografen för att se TOP GUN: MAVERICK i 4DX!

Hur var då filmen? Bra, tror jag? Kanske en stark trea, jag vet faktiskt inte. Tompa ska utbilda ett gäng unga stridspiloter att spränga en uranium-framställningsplats på en icke nämnd SKURKSTATS mark, men hamnar själv som ledare för uppdraget. Är ganska säker på att första Top Gun är betydligt bättre, men å andra sidan hade jag inte samma fånleende på läpparna sist jag såg den filmen. Hur “bra” filmen var känns nästan oviktigt. Jag kommer mest minnas hur roligt det var att flyga stridsjet med Tom Cruise medan sätena fick ett epilepsianfall. Eller luftpuffarna bakom öronen när fienden skickar missiler. Det här är bättre och billigare än Liseberg! Efter visningen var vi alla rörande överens om bioupplevelsen bara kan bedömas på detta sätt:

Se Top Gun: Maverick på bio, helst i 4DX, eller se den inte alls.