När unnade du dig själv en riktigt arg och stökig skiva senast? Ett rätt bra tag sen va? Tänkte nästan det. Därför vill gärna slå ett slag för skivan …Because I’m Young Arrogant and Hate Everything You Stand For av bandet Machine Girl.
Bandet tycks lite halvt om halvt vuxit fram ur vaporwave-scenen men sedan de inkorporerat distad skriksång i sin redan dårdimpande mix av uppspeedade break-, footwork- och gabberbeats och allmänt stök går de nog bara att beteckna som nån slags muterad punk för millennial-generationen:
Deras skiva- en av mina absoluta favoriter från i fjol- rensar så hårt att den kommer att få dig att vilja dunka huvudet mot en betongvägg och kasta Molotov cocktails vilt omkring dig! På typisk millennial-manér känns det inte alltid helt klart solklart mot vilket mål deras Molotovs är riktade men kapitalismen och post-postmodernismen känns ändå som rätt kvalificerade gissningar, vad jag kan uttyda ur allt stök.
Det är lätt att dra paralleller till rave-punken som Atari Teenage Riot och Digital Hardcore-banden försökte krossa samhället med på nittiotalet. Men det är också tydligt att det här är en annan generations musik att ventilera frustration och/eller förbränna överskottsenergi till. Mindre aktivistisk men kanske inte nödvändigtvis mindre politisk?
Och det ska också sägas att Machine Girl är poppigare än nåt Alec Empire satte sitt namn på:
…Because I’m Young Arrogant and Hate Everything You Stand For är helt enkelt skräddarsydd för frustrerade ungdomar med massor av överskottsenergi. Eller för folk som kanske ibland längtar sig tillbaka tiden man var en sådan…
En sista rolig grej med Machine Girl är att de spelar live (det kan man absolut inte räkna med band och artister som är sprungna från internetmusik-håll) och dessutom är jäkligt grymma! Det lär ha varit lika kul och förlösande för de här kidsen att röja loss till Machine Girl som när nån gammal punkare med simmig blick minner sig tillbaka till nån Napalm Death-spelning i en fritidsgård -91…
BCNVT / BIBLIOTEK 