DBGE – D r e a m s c a p e™ + MELLOWPHASE (internet, 2013)
Nu beger vi oss ut i em kategori skivor som verkligen fått för lite kärlek, nämligen soundcloud-skivorna. Detta kanske är den första hyllningstexten till DBGE som inte är skriven av hans kompisar.
Detta är en upptäckt från en period av mitt liv då jag både hade ett nyvunnet intresse av internetmusik och ett jobb med mycket “nedtid”, där det ofta fanns timmar att döda genom att följa länkar och stalka bandcamp. Idag har jag varken tid, lust eller ork för den sortens utforskande, men jag återkommer fortfarande ibland till the crème de la crème av mina gamla internetmusik-upptäcker.
Dit jag räknar den unge, amerikanske sovrumsproducenten Regis Amos, som under aliaset DBGE släppte två mycket fina och egna EP:s på soundcloud 2013. Samma år gick han bort, vid den sorgligt unga åldern 22 år. Den här musiken, ungefär en halvtimme totalt, är allt som finns kvar som musikaliskt testamente från en talang som somnade in för tidigt, innan den riktigt fått chansen att fullt blomma ut.
Musikaliskt är det här väldigt enkel, snudd på primitiv musik. Regis spelar små melodier på billiga 80/90-tals budgetsynthar, struntar vanligen i beats och digitalt efterbehandlar med lite effekter och “svaj”. Musiken bryter av långt innan det en finns ens antydan till att börja bli tråkigt, och låtarna snittar på runt 1-2 minuter. That’s pretty much it, om man ser på musiken rent tekniskt och krasst. Men det finns nåt där, en onämnbar kvalitet, något romantiskt, drömmande och sökande… En vacker själ konverserar med min.
DBGE brukar lumpas in bland tiotals-internetmusikgenrer som lo-fi synth, chill wave (minns ni den?), vaporwave och (ugh) synth wave, men inget passar egentligen. Det finns nåt i ordets rätta bemärkelse tidlöst över på DBGE:s vackra, hypnagogiska små trudelutter. Hade man tonat ner den måhända tidstypiska ”haze:igheten” något hade den lika gärna kunnat vara en portugisisk ambientplatta från 1986 som är dyr på ebay. Eller, tror jag, nåt som skulle kunna ha släppts 2037 utan att nödvändigtvis få retro-stämpel.
Kort efter Regis död släppte hans kompisar, efter hans eget önskemål, en kassett med hans två EP:s (med lite outgivet som bonus). Av anledningar jag inte kan förstå finns det, snart tio år senare, fortfarande ett fåtal ex kvar av de 100 pressade kassetterna. Hur gärna jag än skulle vilja så kan jag inte beskriva musiken bättre än hans vänner gör på bandcamp-sidan:
”DBGE’s self-imposed limitations are perhaps his greatest strength, with him standing worlds apart from the contemporary ubiquity of the digital audio workstation. Contrary to other low-fidelity synthesizer revival projects, these tunes aren’t stuck in the past, but rather represent something timeless and universal in their romanticism, utilizing brevity as a parable of the fleeting, beautiful moments in life– and much like the mysterious workings of human memory, retain only those short and memorable glimpses while leaving the mundane at the cutting room floor.”
En halvmognad nästan-klassiker som jag fortfarande återkommer till, 6-7 år efter upptäckten. Tack för en stark insats, Regis.
BCNVT / BIBLIOTEK 