Spökfantasier

Jag fortsätter att utgå från förra årets årsbästalista här på BCNVT i mitt bloggande. Jag blev tipsad om något mycket fint och speciellt där i form av den italienska, skolade experimentmusikern Caterina Barbieris album Fantas Variations. Det är egentligen bara en låt, ”Fantas”, som framförs i olika versioner, som ett slags inneboende väsen, en själ som kan anta olika kroppsliga former, återuppstå i nya fantastiska skepnader, och titeln är också en ordlek som fångar italienskans ord för spöke (fantasma) och fantasi (fantasia).

Uruppförandet skedde i Stockholm 2017, och av beskrivningen att döma liknade det ni fick höra, ni stockholmare som hade glädjen att besöka experimentmusikfestivalen Sound of Stockholm det året, den version som på albumet går under namnet ”Fantas Variation for Voices”. Syftet var att uppnå de ljudhallucinationer som röster och tystnad i rätt balans kan skapa.

Fantas Variations är ett konceptuellt verk och beskrivs också så på albumomslagets innerkonvolut, som om det hörde till en konstutställning. För någon som jag som inte kommer iväg hemifrån så ofta för att besöka gallerier är det trevligt. Och som på de flesta utställningar kanske inte varje enskilt verk är briljant, men det bestående intrycket här är att helheten är det.

Hästköttskandalens Kali Malone är en av albumets många gäster på ”Fantas for Two Organs”, men allra mest magiskt är det som den norske performancesaxofonisten Bendik Giske skapar i ”Fantas for Saxophone and Voice”, en svepande viskande ljudvålnad vars närvaro i rummet intensifieras innan den långsamt glider bort.

Jag har dagligen lyssnat rikt och intensivt på Caterina Barbieri de senaste fyra månaderna, men jag har egentligen fortfarande bara hört en låt av henne. Eller rättare sagt: bara hört ett väsen.