När man var yngre var stavades receptet på en perfekt fredagkväll att gå ut, bli full, dansa, ramla hem och sova halva lördagen. Vid 41-årsålder är det att komma hem från jobbet, oftast halvt död av veckan, hälla upp ett glas vin, ladda partytallriken (en sån där häftig kvarleva från 90-talets tapasfeber) med diverse ostar och oliver och sen köra youtube-fredag! Youtube är det bästa som finns och allt ont internet fört med sig är förlåtet när man kan hitta ett videoklipp i usel kvalitet på i princip vad som helst.
Jag och min man har en väl inkörd rutin där reglerna är få och enkla men stenhårda; VARANNAN video var och inget den andra hatar. Något som inte är ett krav men mycket önskvärt är att se det hela lite som ett DJ-set med bild och följa upp den andras val på ett snyggt sätt, gärna med något som talar till det vi just såg men med ett element av överraskning. Dock är vi båda väldiga klichéer av oss själva och följaktligen ser dessa fredagskvällar 99 % av gångerna ut exakt såhär; “töntig” pojkbands soul, 90-talshiphop, skotskt 80-tal, Ride/Slowdive/MBV, sadboys-crewet, italo, black metal, Take That (jag) och Sisters of Mercy (min man).
Det man alltid kan vara säker på är att det slutar med någon av eller alla av dessa klipp, det bästa internet har att erbjuda, och efter det kan man lika gärna och lägga sig, för de går inte följa upp:
BCNVT / BIBLIOTEK 