Första morgonen i Tokyo började vår säng på sjunde våningen att skaka

Första morgonen i Tokyo började vår säng på sjunde våningen att skaka och taklampan gunga. Det var egentligen inte på nåt skakigt sätt det skakade utan gungigt, mjukt, och efter några sekunder var det över. Vi undrade om en tåglinje går precis under vårt hus men gungningen kom inte tillbaka som den rimligtvis borde vid nästa tåg som passerar och under middagen på kvällen fick vi veta av våra japanska vänner att det var ett jordskalv norrut i landet som vi känt klockan 6 på morgonen. Kvällen innan, vår ankomstdag, drog ett rejält tyfonoväder in över stan medan vi satt på restaurangen. Sedan ovädret och skalvet har det lugnat ner sig och vi kan koncentrera oss på att förundras över mindre företeelser.

Det gulliga – kawaii – finns överallt. På en informationsskylt om pågående byggnadsarbete, t ex.

Det dröjde inte mer än en dag i landet så hade jag skaffat gulliga strumpor.

På Tokyu Hands, det stora varuhuset som har allt (tyvärr även igelkottar, kaniner och andra som inte har att göra på ett varuhus, har jag sett på bild), finns en mindre brädgård där personalen kapar och sågar på beställning. Det doftar som i träslöjdssalen på mellanstadiet.

I Yoyogiparken lever hundratals, kanske tusentals, korpar. Deras ständiga rop till varandra är en ovan ljudfond i mina öron som tidigare bara hört nån korp åt gången.

Det är så mycket som är vanligt här, men alldeles nytt för mig. Det är lite, lite omskakande nästan hela tiden.