H.Takahashi – Raum (album, 2017)

Text: Tatti Persson

Hiroki Takahashi är en arkitekt och musiker från Japan som kallar sig H. Takahashi när han gör musik. Takahashi har släppt åtta soloskivor sedan 2015 och han är även med i gruppen UNKNOWN ME tillsammans med kompisarna P-RUFF och Yakenohara. Det är dock hans soloskivor som har gjort störst intryck på mig. De är nästintill livsnödvändiga.

Takahashi känns som en själslig arvtagare till Hiroshi Yoshimura. I synnerhet Takahashis tredje skiva Raum, släppt på labeln Where To Now? Omslaget är ett suddigt porträtt på vad jag antar är Takahashi själv. Jag har letat efter bilder på honom på nätet men hittar bara en annan suddig bild där han verkar vara på språng. Det finns även en video på ca 50 sekunder där han håller i en bebis och pratar om samlingsskivan med japansk ambient: Kankyō Ongaku Japanese Ambient Environmental & New Age Music (1980-1990). Att han pratar om just den skivan känns logiskt och om han hade varit verksam på åttiotalet, så hade han nog medverkat på den.

När Takahashi började göra musik 2013 använde han sig av en kalimba och droppande vatten. Men efter att han upptäckte Garageband på sin iPhone, är alla hans skivor inspelade på en iPhone. Han spelade in Raum när han var på besök i Tokyo: i parker, på caféer, perronger, kontor och gator.

Musiken påminner definitivt om Yoshimuras och även Satoshi Ashikawas. Men där deras musik var tänkt som en del av den yttre omgivningen, är Takahashis mer introspektiv. Han försöker frammana minnen och abstrakta tankar.

I en tid då det ibland pratas lite väl mycket om vilka instrument eller vilken utrustning som används har Takahashi alltså enbart sin smartphone. Man kan skapa något vackert av vad som helst, även om val av instrument och kontext kan tillföra något. Att använda en telefon tillåter H. Takahashi att komponera och spela in i stundens ingivelse.

Raum består av fyra spår: ”Umwelt”, ”Luft”, ”Fragment” och ”Körper”. Två spår är ca 15 minuter långa, de andra på 5-7 minuter. Förutom Yoshimura och Ashiwaka så är Hans-Joachim Roedelius en naturlig referens, särskilt hans lugnare stunder. 

Takahashi har sedan Raum givit ut ett par skivor till, där den senaste Sonne und Wasser, som är tillägnad olika växter, nog kan ses som en uppföljare till Raum. Även den utgiven på Where To Now?. Hans skivor fungerar som en helhet även om de varierar i tempo. Alltid meditativa. Takahashi skapar egensinniga melodier och man känner tydligt igen hans sound även om det är en låt man inte hört tidigare. 

Det är en digital varm värld jag vill stanna i.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.