Tio nya låtar ur spellistan “juli 22”. Låtar jag tyckte verkade intressanta och la åt sidan när jag hörde. De flesta alldeles sprillans, i några fall någon månad gammal bara. Med devisen från mitt förra blogginlägg i bakhuvudet: “Det mest intressanta och spännande är ofta den musik du inte riktigt har koll på, känner dig lite osäker på och funderar på att gräva i en stund till i”. Och också för att försöka att verkligen höra hur det låter (och inte hur man nu tror, eller fått för sig, att det låter). Med det sagt, rätt många mer eller mindre bekanta namn på listan. Egentligen bara Emaka Ogboh och Hoavi som jag inte alls hade koll på förut. Men själva låtarna har jag nog inte lyssnat på innan denna vecka tog sin början. Let’s go!:
Woo – Let It All In
Från vårens skiva Paradise In Pimlico. En (av alla) vägar in i Woos eget lilla parallella universum. Jag hajar ofta till när jag hör något från Woo som jag inte hört förut: känner igen / känner inte igen. Gammalt / nytt? Woo håller till någonstans långt bortanför vår vanliga tideräkning, det liksom snurrar runt runt är känslan.
Gwenno – An Stevel Nowydh
Nytt från Gwenno och jag minns plötsligt hur mycket jag älskade Y Dydd Olaf från 2014. Om jag minns rätt i hur den lät så lät det också ungefär så här: stadigt och svävande (och lite glittrande på nåt vis).
Daniel Avery, Kelly Lee Owens, HAAi – Chaos Energy
Vi ökar farten och beger oss ut i mörkret på motorvägen. Technokvarter. Bra hörlursmusik. Mer, snabbare, mer. Ytterligare ett lager. Likt explosioner runt ikring oss. Väjer undan just innan vi kraschar
Moor Mother, Wolf Weston – Barely Woke
Moor Mother sprutar ur sig ny musik, samarbeten fler än man hinner räkna. Moor Mothers röst är sig lik men med hjälp av Wolf Weston mer souligt och dansant än vanligt. Smattrande trummor och som alltid med Moor Mother, intensivt, taggigt.
Kode9 – Uncoil
Knixigt, drilligt och tar vidare energin och de smattrande trummorna från “Barely Woke” och “Chaos Energy”. In i framtiden känns det som.
Emaka Ogboh – Wole
Emaka Ogboh gör spöklik Moritz Von Oswald-kraut av ljuden han hittar hemma i Lagos, Nigeria. Stora långsamma trummor, ekande komp. Sirener, tutor och några gatuförsäljare. Jag tror att mörkret har lagt sig över staden.
Hoavi – Metro I Mysli
Hoavi är från ingen annan plats än St. Petersburg, Ryssland. De sociala medierna är avstängda men den här skivan hittade ut just innan kriget. Ambient techno. Både hårt och lätt. Ljud som från metaller och glas. Av titeln att döma möjligen någonstans i det där vackra tunnelbanesystemet. Kanske på väg hem en sen kväll, tidig morgon.
Caterina Barbieri – At Your Garmet
Alldeles ny musik från Barbieri. Ljuden kalla och lite vassa. Motorljud passerar förbi i bakgrunden. Efter några minuter börjar en melodi sakta framträda. Innan låtens sju minuter och fem sekunder är över känner du att du knappt hört något lika vackert förut.
Shabaka – Call It A European Paradox
Här rör sig Shabaka Hutchings i områden som får mig att tänka på namn som John Surman. Harpa och flöjt och en stilla vacker melodi med något uråldrigt, brittiskt, folkmusikaktigt över sig.
Kek’star – Sunday Melody (Original Mix)
Sydafrikanske dj:n och producenten Kek’star gör mjuk house med en egen färgskala. Som på Sunday Melody, nusik för dagar när det är så varmt att du knappt orkar med något annat än att bara ligga där och lyssna.
Att döma av mina försök att beskriva de här tio låtarna (rätt fantastiska allihop faktiskt) så verkar det vara smattrande trummor, svävande sånger, explosioner och motorvägsljud som gäller denna sommar.
Bilden ovan är från videon till Caterina Barbieris låt “Broken Melody”.
BCNVT / BIBLIOTEK 