Home

I tisdags förra veckan länkade Mattias till en fantastisk 500-lista här på bloggen. Jag shufflade runt och satt plötsligt och lyssnade på en massa artister jag inte hört på länge (eller kanske aldrig hört förut). Till slut kunde jag förstås inte hålla mig längre: i söndags började jag också lägga till låtar i en 500-lista. Ikväll blev den full. 500-låtar med 500 artister (okej Brian Eno har fått en låt och Brian Eno & David Byrne en. John Coltrane en låt men John Coltrane & Duke Ellington en osv.)

Musikhistorien i mitt huvud.

För att hitta en start började jag med artisterna från mitt förra blogginlägg: The Kinks och Scott Walker. Sedan fyllde jag på associativt med endast kartan i huvudet som riktmärke. Inte gå till skivsamlingen. Inte läsa på någonstans. Bara börja med den tomma sökrutan och sedan skriva in och lägga till. Från artist till samarbetsartist till länder, tidsperioder, scener. När jag sen började närma mig målet var jag tvungen att gå tillbaka lite, ta bort en låt där, byta ut en där osv. Stand On The Word (Larry Levan mix) var nog den sista låten jag kom på att jag ville ha med (nope, det blev visst Chers Take Me Home!). Plus att Like A Hurricane nog ändå blir Neil Young-låten istället för Lotta Love. Och att You’re The Best Thing är bättre än Sure Is Sure…

Nördigt visst men också intressant på många sätt. Den tomma sökrutan plus det enorma utbudet gör lyssnandet fladdrigt och känslomässigt där det ena leder till andra och det tredje. En process där man aldrig riktigt hinner ångra sig innan man letar upp och lägger till.

När sådant som skivletande och skivbytande aldrig avbryter kanske också eftertänksamheten blir mindre. Det kan bli så att man till och med känner en viss nostalgi och längtan efter den tid då allting (nästan) inte alls var tillgängligt jämt och ständigt. (Hela tunnelbanevagnen har lurarna i öronen och tillgång till dessa 500 låtar allihopa nu direkt om de vill (och visste).)

Vid en sådan här stor spellista blir det också minst lika intressant vad man väljer bort som vad man lägger till. Jag upptäcker vad jag gillar, vad jag inte gillar längre, vad som inte riktigt håller och vad jag gillar och önskar att jag visste mer om.

Jag skulle vilja haft med mer musik pre-femtiotal. Tidig jazz, blues, schlager etc. Brasilianskt, afrikanskt och japanskt. Franska chansons och doo-wop. R n’b från nittiotalet kanske. Men kan inte den musiken tillräckligt bra, har inte namnen på låtar eller artister memorerade i huvudet.

Det som ofta faller bort är faktiskt rocken (för att inte tala om hårdrocken). Springsteen och Stones fick med en låt var men det var på håret. Lennon föll bort. Exempelvis. Även nittiotalet har svårt att försvara sig: “britpop” plus lite förvånande även mycket hip-hop jag trodde skulle få vara med. Men nej Outkast orkade jag inte med denna gång.

Sedan gynnas förstås låten av ett sådant här lyssnade. Klassiskt, konst, avantgarde och elektronisk och ambient musik får svårare att försvara sig i en sådan här miljö.

Vad jag gillar kan ni höra här.

brianenoshuvud

Sedan gjorde jag också en liten notering när det var något jag verkligen ville ha med men inte hittade på Spotify: Beatles – Tomorrow Never Knows, Virginia Astley, Paul Quinn & The Independent Group, Frank Neil kanske, Komedas Pop på svenska, Vic Godard – Make Me Sad, Patti Jo – Make Me Believe In You, Skyy – First Time Around (Larry Levan remix), Yellow Magic Orchestra, Joe Claussells Agora E Seu Tempo, Loose Joints – Is It All Over My Face, Rozetta Johnson – Mine Was Real, Nine horses & Stina Nordenstam – Birds Sing For Their Lives, Blago Bung, Sagor & Swing – Vals på vingar, Hästköttsskandalen, Marble Fauns – The Secret Life Of Gothenburg, Bonnie Prince Billy möjligen, Bill Callahan, Holger Czukay – Cool in the pool, Cola Boy, Kylie Minogue – Better The Devil You Know, God Only Knows med Mandy More och Velvet Hammers Happy.

Men de finns ju förstås på YouTube eller Soundcloud.

Music is playing inside my head
Over and over and over again
My friend, there’s no end to the music

Ah, summer is over
But the music keeps playing
And won’t let the cold get me down

Pictures are forming inside my brain
Soon with the colors they’ll rain together and grow
Then don’t you know, don’t you know there’ll be music

Ah, it’s not always easy
But the music keeps playing
And won’t let the world get me down

Music is playing inside my head

– Carole King, Music

Annonser

3 thoughts on “Musiken i huvudet / Musiken i fickan

  1. Pingback: “Varför är vi inte i Paradiset?” | bläck charm nostalgi vassa tänder

  2. Pingback: Mobilt musiklyssnande | bläck charm nostalgi vassa tänder

  3. Pingback: Fortsättning, rip-off, tribute | bläck charm nostalgi vassa tänder

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s