Avstigning för samtliga passagerare! Tåget tas ur trafik.
Det är sista december och detta är 353:e och sista blogginlägget i år och någonsin. Det kommer att dyka upp ströposter här framöver men då handlar det om nyheter som rör BCNVT. Tack alla som medverkat och läst! Vi gav inte ut en endaste bok under 2015; bloggen, Att kartlägga en plats och Aspuddsspelet 1986 höll oss fullt sysselsatta men vi har lite idéer för 2016. Vi får se vad som kan realiseras.
Men innan 2015 tar slut är det dags för en årssammanfattning, från både fast medverkande och några gäster. Se även dessa tidigare publicerade inlägg på samma tema: Inte lista/lista, Årets, Popmusik är kul och Topplista! 2015 x 13. Så igår kväll hade vi, som brukligt, möte på Tre vänner. Inte alla kunde komma men detta är vad vi som var där skrev ner på servetter och baksidor av kvitton:
STEFAN ZACHRISSON
Årets musik: Politiskt var 2015 ett så deprimerande år att det knappt går att ta in; musikaliskt var det bästa året sedan… 90-talet? Det finns så mycket som skulle kunna nämnas, men om det är någon jag känner för att lyfta fram just nu är det Iiris Viljanen. När Vasas flora & faunas debutalbum Släkt med Lotta Svärd kom i våras hade hon redan lämnat gruppen; höstens solosingel Årstavikens strand tog allt vidare på bästa sätt i sin starka sårbarhet. En ensam blick ut från stranden, upp i taket liggandes i sängen, in i kaklet i badrummet, hoppfullheten i det hopplösa, varje ord är viktigt i poesi och pop: ”jag kommer för evigt leva efter devisen, att chansen är liten, men… den finns där.”
Årets läsning:“… när järnbanenätet svinner ut i stålblå sträckningar rakt igenom isälvsmoränen, när herrelösa antracenoljetråg står och skvimpar på den skälvande jordskorpan, när gapande dagbrott drar till sig koppärriga tyskharar, när fetaktiga naftavätskor ligger i gölar som blänker hydronblått, när ett ojordiskt skimmer ligger över den sorbiska uråldern och en strut av ljus går ut från deflegmatorn i bensolverkets udd.”
Jag läste Erik Anderssons Indialänderna en julivecka Sardinien och ingen läsning roade och rörde mig mer i år.
Årets bcnvtblogg-inlägg: Klas Senatus Sjögrens intervju med Leyla Sanai tillförde något inte bara i vår blogg utan i det stora hela: ”It was the very best of times mixed with the very worst” Leyla Sanai – a story of an NME writer var vårt mest klickade, kommenterade, lajkade, retweetade klickmonster-inlägg (av Simon Reynolds, Crepuscule, Julie Burchill, Ian Penman osv. och för mig kändes det som ett stort wow!)
PETTER HERBERTSSON
Årets musik: Oerhört svårt. Jag vill egentligen utnämna fyra olika skivor till vinnare, men om jag under pistolhot måste välja en blir det Brežnev Fun Clubs Il Misantropo Felice för den halsbrytande blandningen av modern klassisk musik och ett återuppfunnet Canterbury/R.I.O.-sound. Här finns så otroligt mycket musikalisk begåvning, detaljer, kluriga melodier och galna upptåg att jag blir rent vimmelkantig. En skiva som kommer kännas lika spännande om 20 år.
Årets läsning: Den överlägset största läsupplevelsen 2015 har utan tvivel varit Martti Soutkaris nya diktsamling Denna sida upp. Fantastiska centrallyriska miniatyrer och filosofiska betraktelser som man måste läsa om ett antal gånger (koncentrerat!) för att kunna tillgodogöra sig, och som vanligt serverade med ett visst mått av understatementhumor (exempel: Skånsk stämning och Tre dikter som innehåller vitlök och apelsin). Blev så inspirerad att jag var tvungen att tonsätta 8 av dem, resultatet kan förhoppningsvis höras på skiva lite längre fram i vår.
Årets film/tv: Såg ingenting nytt på bio eller DVD som behagade mig i någon större utsträckning. TV-formatet tråkar nästan alltid ut mig, men ett undantag är förstås This is England 90. Har inte sett en sekund än, men jag är övertygad om att den håller måttet och lite till.
Årets konst: Chris Marker på Lunds konsthall. Tvillingsjäl, idol, geni, alien.
Årets bcnvtblogg-inlägg: På ett rent personligt plan naturligtvis Jonas Ellerströms text om Ocean Tango, men för att dra uppmärksamheten från mig själv väljer jag istället Amanda de Frumeries pregnanta ögonblicksbilder i Parafernalia, definitivt den text som stannat kvar längst hos mig.
ELIN FRANZÉN
Årets musik: Kite live på Cosmonova, biosalongen med 3d-teknik som slukar publiken, på Naturhistoriska riksmuseet. Jag har åkt genom rymden och regnskogen under besöken i barndomen, men Cosmonova har aldrig varit så mäktigt som när Kite tog sig an stället. Vissa konserter lämnar man med en känsla som rymmer något större än själva musiken. Kanske en känsla av att vi faktiskt inte bara färdats genom ett 3d-universum, utan ett verkligt och att den färden fortsätter med eller utan oss.
Årets läsning: Internet har med åren visat sig vara ganska svårt för människor att hantera. Mobbing, överhettade trådar proppade av förhastade slutsatser och missförstånd, hot, meningslösa uppdateringar, övervakning (i och för sig på gott och ont kanske)… Men en annan sida av www-monstret är dess potential att samla goda krafter och förändra tillsammans. Ett sånt exempel är det ambitiösa folkbildningsprojektet Djurfabriken som är resultatet av flera års arbete utfört av Djurrättsalliansen. På projektsidan har de i ord och bild, lätt och kortfattat, samlat information som jag hoppas omsätts till kunskap hos många, många.
Årets film/tv: Såg en kortfilm under Uppsala kortfilmsfestival, Tape Generations av Johan Rijpma. Den handlar inte om något, eller det skulle vara tejp då. Fascinerande, och fina ljud med hög kollektiv igenkänning.
Årets konst: Rökelsevisuals på en TM404-konsert i Tokyo i maj. På varje sida om scenen på klubben Unit stod en terariumliknande liten glaskub med miniatyrstenlandskap i. När konserten började slingrade sig rökelseröken runt i kuberna som var ljussatta med ett lila sken och doften (som inte var för påträngande jämfört med många tidigare rökelseupplevelser) sipprade ut till oss i publiken. Ingenting projicerades på väggarna i det svarta rummet, allt ljus på technomästaren och på de små rökiga stenlandskapen.
Årets bcnvtblogg-inlägg: Mattias Holmberg, 30 juni: Det syns på vissa människor att de har en hund hemma som liknar dem. I texten som består av samlade facebookstatusar från årets första hälft varvas mänskligt elände med glimtar från när vardagen glimrar till. Livet tycks, när det sammanfattas så här, vara någon sorts poesiperformance.
MATTIAS HOLMBERG
Årets musik: När jag sammanställde min lista över 2015 års bästa låtar började jag skönja en tunn liten röd tråd. Det blev ju ett makalöst popår till slut, avslappnat och fint; ibland kändes det som att hela den hittillsvarande pophistorien åkte på semester tillsammans och hade jätteroligt ihop. Men det jag särskilt fäste uppmärksamhet vid var instrumentalmusiken. De senaste åren har jag vant mig vid tanken på att modern instrumentalmusik är ungefär lika med techno och därmed – i regel – gravallvarlig, humorlös och urtråkig, men var det något som semestern hade särskilt god inverkan på så var det musiken utan sång. Det jag fastnade för var musik som alltid var lekfull och ibland loj. Jag så såklart till att sammanställa en särskild Spotifylista: Instrumentalens år 2015.
Cavern of Anti-Matter spelar krautrock för vilohemmet (eller progrock för verandan). ”Pulsing river velvet phase” är som en förnimmelse av att befinna sig i skuggan eller långsamt drivande på floden någon av de där heta sommardagarna vi aldrig fick 2015. Genomgående är det musik som inte räds att framstå som lite löjlig, oavsett om det rör sig om Todd Terjes dubbiga uppdatering av Marden Hill i ”Alfonso Muskedunder (Mungolian vs Tangoterje dub)”, Domenique Dumonts popcornreggae i ”La bataille de neige” eller Joe Davolaz cha cha. Frisk Frugt (varför heter de inte Frisk Flugt, kan aldrig förlåta) låter sin luftballong lätta, lätta, lätta, ”Up, up and away” och Testbild! kliver ut ur Elektronmusikstudion med ett ”Ouverture” fullt av operaröster.
JOAKIM NORLING
Årets musik: Frisk Frugt Den Europæiske Spejlbue. Med en märklig blandning av storögd naivitet och sofistikering har Anders Lauge Meldgaard skapat pop som inte låter som någon annan och är tidlös med ordets bästa innebörd.
Årets bok: Martti Soutkari Denna sida upp. Poesi som är alldeles självlysande oavsett om den behandlar det mest vardagliga eller det rent ut sagt kosmiska. Den första bok på femton år som vi haft högläsning ur i min familj.
Årets film/tv: P’tit Quinquin. Lätt missanpassad bondpojke och surmulen kommissarie med tics tävlar om att lösa bisarra mordfall där styckade lik hittas inuti kokroppar. På samma gång vacker, rolig, spännande och grotesk tredelad tv-serie av Bruno Dumont.
Årets bcnvtblogg-inlägg: Petter Herbertsson Tågresor utan slut. Popkritik blir till personliga memoarer i denna hyllning till Most Valuable Players fantastiska Left.
ROBIN TOMENS
Book: The New Concrete – Visual Poetry in the 21st Century (ed Victoria Bean & Chris McCabe, Hayward Publishing)… essential wordplay in various forms.
Music: Cindy, Loraine & Hank by Column One (Zohar)… Dada electronic/tape/field soundscapes by Berlin art collective – it’s just not music.
Art show: Alibis: Sigmar Polke at Tate Modern… everyone’s favourite democratic anarchist artist painter/printer/prankster.
Film: Force Majeur (dir: Ruben Östlund)… an avalanche of male angst regarding marital status and fight or flight response.
Robin Tomens är konstnär och bloggare, bosatt i London.
ELIAS HILLSTRÖM
Årets musik: Vic Mars – The Land And The Garden. En oåtkomlig dröm. En spröd känsla av längtan. Dimma. En av få skivor från 2015 jag vet att jag kommer fortsätta spela långt in i nästa år.
Årets läsning: Frank O’Hara – Lunchdikter. Ingen bok gjorde mig gladare än Jonas Bruns nyöversättning av O’Haras Lunchdikter. I sitt förord skriver John Ashbery att “ingen annan gjorde mer för att spräcka den stelnande ytan på den samtida akademiska poesin”. Lika viktigt idag.
Årets film/tv: Birdman. Älskade massor av tv-serier: Line of Duty, Banana, River, Girls, Togetherness… men det som stannade kvar var nog ändå Michael Keatons och Alejandro G. Iñárritus fågelgubbe.
Årets konst: Chris Marker (Lunds konsthall). Bra dag, bra plats, bra vänner och bra konst som övergick i toppenkväll på ellerströms kontor och release för Timglaset, Ellerströms Hemlängtan ur världen och spelning med Blago Bung. Allt hänger ihop.
Årets bcnvtblogg-inlägg: Roligast: Ida Holmboms ihopsamling av galenpanne-citat från biblioteksgolvet. Socialrealism som utflippad Borges-sf. Mest läsvärt: Petters fantastiska upptäcka-popen-odysse med utgångspunkt i Left och Most Valuable Players.
ANDERS SVEEN
Årets musik: Heron Oblivion – länge sedan jag var så fäst vid ett band innan de släppt någon skiva. Har lyssnat på varje ljud, följt allt som rört bandet i år.
Årets läsning: Blade of the Immortal, Final curtain – kom i våras och innebar slutet på nära 20 år av förstklassig seriekonst, för mig 10 år av förbehållslöst gillande och förväntan.
Årets film/tv: True Detective 2 var befriande ouppskattad, det var bara att bli berörd och besatt ifred.
Årets konst: nazigold.tumblr.com – fotografi i för sant för att vara bra-genren.
Årets bcnvtblogg-inlägg: Förnimmelser och anekdoter av Mattias Holmberg och Strategier för att stå ut med löneslaveriet av Коля Угрюмов är de två jag vet att jag läst högt ur för någon annan, så året är deras.
ELLA IGELSTRÖM
Årets musik: “Here”, Allesia Cara. Låten snubblade jag över på internet och den verkar tråkigt nog inte hittat till sverige än.
Årets film/tv: Kjells julkalender på Tv4. Årets vanliga julkalender blev snabbt tröttsam med sitt viftande med likdelar & snoriga barn i närbild. Då var det mycket trevligare med kjells alternativa julkalender där man fick följa Kjells hemlöshet och Birgittas krig mot travhästar.
Årets läsning: Lumberjanes Vol. 1 och 2 från Boom! studios. Första boken sträckläste jag på tåget hem från en bokhandel i köpenhamn. I vol 2 får man fortsätta följa äventyren på sommarlägret Crumpet’s Camp.
Årets konst: Herregud jag är 12 år vad vet jag om konst?
Ella Igelström är en 12-årig Minecraftkonnässör, boende i Hässleholm
LARS JACOBSSON
Årets musik: The Marble Fauns – The David Bowie Museum, Parzival, Some Really Long Songs (3xCD-boxar). Sällan har så mycket kvantitet samsats med så mycket kvalitet. Slår man ihop det bästa får man årets skiva.
Årets läsning: Sven-Eric Liedman – Karl Marx: En biografi. Pedagogisk och smått galet insatt tanke-biografi. Perfekt för oss som inte orkade traggla oss igenom Kapitalet.
Årets film: It Follows. Mitt bästa icke-Cinemateket biobesök på flera år. Tänker inte riskera smolk i bägaren genom att se om den.
Årets TV: On Cinema säsong 6 och 7 samt spin-off serierna Decker: Port of Call Hawaii och Decker Vs. Dracula. Det har varit en sann fröjd att följa web-filmrecensenterna Tim och Greggs resa mot meta-humorn slutpunkter.
Årets konst: Andreas Kurtssons Art and Musics (Krets). Okej, erkänner, är jävig och gick inte på mycket i år. Men den här var bra. Favoriter: dur-moll loopen, Happy Tape.
Årets bcnvtblogg-inlägg: Strålande liten text som fick mig att upptäcka Sanrio samt inspirerade att gräva djupare i 70/80-tals animen. TACK!
JOAKIM SANDSTRÖM
Årets musik: Colleen: Captain Of None. Total musikalisk perfektion, som utmätt med linjal. Skimrande, klassiskt skolat – och hypermodernt.
Årets läsning: Jonathan Franzen: Purity. Den störste familjeskildraren borrar på djupet återigen. Beroendeframkallande toppunderhållning.
Årets film/tv: Americans, säsong tre. Yazoo får tonsätta när det görs våld på själen. Epokgörande epokskildring.
Årets konst: Andreas Kurtssons Art and musics på Krets i Malmö. Kurtsson belyser alltid saker från ett unikt perspektiv.
Årets bcnvtblogg-inlägg: Petter Herbertssons Lady Gaga-sågning var en svidande, briljant uppgörelse med rockjournalistiken som lallande medlöpare.
BJÖRN EKSTRÖM
Årets musik: Vasas Flora och Fauna Släkt med Lotta Svärd (album, Startracks). Främmandegöring av vardagen. Innan jag hörde Släkt med Lotta Svärd tänkte jag att det är få saker som numera kan förvåna mig. Men där någonstans blev jag lite osäker.
Årets läsning: Gilles Deleuze & Félix Guattari – Tusen platåer (bok, Tankekraft). Jag ser nu min tillvaro som ett diskursivt rotsystem av autonoma, ihopkopplade och av varandra påverkade, noder.
Årets film/tv: Mr. Robot (tv-serie). En hacktivistsaga om företagsauktoritet och intellektuell aktivism i en tid där ekonomin ännu inte lämnat limbo.
Årets konst: Library of Babel (webbplats). Sök. Bläddra. Finn av en slump. I Jonathan Basiles webbversion av Jorge Luis Borges oändliga Babel-bibliotek är alla bibliotekarier.
Årets bcnvtblogg-inlägg: Farmor, av Коля Угрюмов. Om släktband, Alzheimers och att besöka begravningar i tidig ålder. Om att sällan träffa sin farmor. Om att få en gåva och låta den komma till uttryck långt senare.
Björn Ekström är biblioteksstudent och driver den halvt insomnade nätlabeln Median Recordings. Var en av redaktörerna för boken Music In Text.
BCNVT / BIBLIOTEK 