Topplista! 2015 x 13

13. Demi Lovato ”Cool for the summer”

Jag älskar Demi, men har svårt att förstå mig på henne. Det är jättefint att hon varit öppen med sitt problematiska liv, och ännu finare att hon klämde ur sig allt i ”Skyscraper” på sin framgångsrika skiva ”Unbroken” från 2011, men vad gjorde hon sen? Att släppa ett helt menlöst, generiskt, självbetitlat album utan hits är kanske inte det bästa sättet att följa upp en hyfsad kritikersuccé, men vad vet jag, jag har ju trots allt bara vart inblandad i en singel som ännu inte sålt slut på sin upplaga på 500 exemplar. Senaste albumet har inte satt sina spår heller ännu, men jag ska ge det ett par lyssningar till, och sommarens singel är trots allt en riktig favorit. Det börjar med titeln, klyschig men sådär grovt fyrkantig som äkta popmusik förtjänar,  och själva låten ifråga gör en inte besviken med sina ambitioner att vara både ”tuff” och förförisk.  Radion borde spela mer sånthär.

12. Dolly Style ”Cherry gum”

Samir och Viktors ”Groupie” är nog min absoluta favorit från årets melodifestivalspektakel, men ”Hello hi” av Dolly Style följer kort därefter. Ett faktum som knappast lär förvåna personer som känner mig, jag är liksom inte blyg när det gäller att proklamera min kärlek till japansk lolita-estetik eller 90-talets eurodance, och här har vi musik som bygger hela huset på dessa två hörnstenar. Deras andra singel ”Cherry gum” vinner dock över debuten, kanske enbart för den pop-perversa textraden ”you will hear me when I come, when I pop my cherry gum”.

11. Phoebe Ryan ”Mine”

Youtube må vara ett kapitalistiskt monster med enskilt mål att profitera på oss stackars musikälskare, men det hindrar ju inte sidan från att vara fruktansvärt hjälpsam när det gäller att hitta musik som man gladeligen tolererar fem sekunder reklam för att avnjuta. Phoebe Ryan dök upp som rekommendation vilket självfallet var helt korrekt, hela hennes ”Mine”-EP är gullig, drogromantisk, icke-menlös popmusik av finaste rang. ”Åh, äntligen en ny, kommersiell popartist som jag gillar!” var min första tanke, men den fördomen punkterades snabbt när jag läste en intervju där hon definierade sin musik som indiepop. Informationssamhället söndrar genregränserna, ett faktum jag hatar, men jag hatar inte den här musiken.

10. Little Jinder ”Sommarnatt”

Jag ville ha med ”Random folk” på listan, men upptäckte att den kom redan förra året! Den här låten hade jag aldrig hört förrän idag, men den får representera istället, trots allt flörtar den ju som tusan med oss vars skönhetsdefinitioner spikades under 80-talet. Ett av årets tv-ögonblick var självklart när Jinder besökte Filip & Fredrik i ”Breaking News”, kanske främst på grund av att dödligt många jubelidioter irriterade sig på att hon var full i rutan. Jag tror på damen i fråga, självdestruktivitet + popmelodier brukar belöna sig, och jag skulle inte bli förvånad om hon hamnar bland topp fem i framtiden.

9. Zedd ft. Selena Gomez ”I want you to know”

Selena. Jag tänker inte säga så mycket mer, det kommer längre upp i listan. EDM när den är som finast kan man sammanfatta det här gästframträdandet i alla fall.

8. Hayley Kiyoko ”Girls like girls”

Nu snackar vi Youtube igen. Här sitter man en sommareftermiddag och slösurfar på landet, och helt plötsligt vill internet att jag ska jag ska titta på nån sorts pop-video med en gullig, blåslagen tjej på cykel. Jag klickar såklart, blir hänförd såklart , och när syrran frågar vad jag tittar på så svarar jag ”inget speciellt” och håller tårarna tillbaka. Jag har bara gått på bio två gånger i år, ”Mad Max” och ”The force awakens”, båda var tämligen mediokra och saknade allt som gör detta till årets absolut bästa film.

7. Marit Bergman “Dra åt helvete”

Maggio, Maggio, Maggio. Är det en artist som jag verkligen saknat i år så är det henne. Marit Bergman har jag dock aldrig, trots att hon verkar vara en sympatisk person, fastnat för som musiker, men fan vad hennes senaste singel är bra! Svordomsfylld popmusik med en textmässigt gigantisk identifikationsyta, och… det låter som en Maggio-låt!

6. Vasas flora och fauna ”Leevi & the Leavings”

”Sin vana trogen låna din farsa ut sin bil”, en popromantisk start på en popromantisk låt. På finlandssvenska dessutom, ett av det vackraste språk jag vet tillsammans med spanska och holländska. En nära vän dissade detta band med den relevanta invändningen ”det låter som Belle & Sebastian”, men kom igen, det gör det ju inte EGENTLIGEN. Produktionsmässigt skulle detta kunnat vara ännu tätare och mer intensivt, men sången och textrader som ”skulle en högre makt faktiskt bry sig om vad vi gör, man har knappast levt om man int har en prick i nåt register när man dör” ställer ju till det på ett bra sätt.

5. Angelic Milk ”IDK How”

Det känns väldigt fint och rätt att det bästa nya bandet jag hört i år kommer från Ryssland, ett land som både skräms och fascinerar. Jag citerar mig själv lite från en Facebook-grupp: ”Indiepopgarageband med grungeinfluenser från St. Petersburg styrt av en tonårig stonerlolita med långfingret i vädret. Tusen gånger mer intressant än musikaliskt liknande band typ Beach House och annat amerikanskt medelklassdravel.”

4. Zara Larsson ”Lush life”

Åh, herregud. Nu snackar vi popmusik, riktig popmusik. Och jag fattar fortfarande inte varför folk i min omgivning stör sig på henne, för bövelen, tjejen är sjutton bast och vill vara störst i världen, låt henne vara det. Hon är fan mer vänsterpolitisk på ett inflytelserikt sätt än nån annan popstjärna vi har, Zara förtjänar tusen kramar och en läppstiftsröd inbjudan till socialismen.

3. Iiris Viljanen “Årstavikens strand”

Om alla BCNVT-skribenters årsbästalistor räknades ihop och sammanställdes skulle jag gissa att det här är årets mest populära låt, eller? Jag har svårt att tänka mig något annat, det här är så vackert och smakfullt och originellt och gjort för att älskas. Wim Mertens-melankoli möter rap och indiepop med en dödligt snygg musikvideo. Gud vad svårt det måste vara för Viljanen att följa upp detta, jag håller tummarna för att hennes 2016 krossar allt!

2. Selena Gomez ”Sober”

Såhär är det, jag älskar Selena Gomez mer än vad du gör, vem du än må vara. Såg du henne live i London 2010? Jag kommer ihåg i somras när jag vuxentobakssnurrig upptäckte videon till ”Good for you” hemma hos min kompis Simon, och om och om igen frågade ”kan vi titta på den igen”? Det gjorde vi, och jag har sett om den många gånger senare. Selena är ju min favoritkändis, men förra plattan var fan inget vidare, och jag är så himla nöjd att hon hittat rätt den här gången. Trots, eller tack vare, all skit hon gått igenom med sjukdom och kändispojkvän och dylikt så kom först fjolårets ”The heart wants what it wants” och nu ett grymt album. Det här må låta hur löjligt som helst, men jag är genuint glad att hon har haft ett så fruktansvärt lyckat 2015. Det är inte lätt att vara kändis i dessa dagar, särskilt inte om man är tjej, folk verkar tyvärr vara extra elaka om så är fallet. Men jag skickar i alla fall tusen ton kramar och kärlek, tack som fan för ”Good for you”, ”Same old love”, och ”Sober”. Vi ses nästa gång du kommer till Sverige!

1. The Go! Team ”The scene between”

OCH HUR SKA JAG SAMMANFATTA DEN HÄR LÅTEN DÅ? Alltså, ärligt. Jag hade bjudit upp mina närmaste till mitt 40-årskalas i en stuga i norraste norrland när jag kom på att Go! Team hade släppt en ny låt, och det visade sig att jag tyckte så fruktansvärt mycket om den att mina stackars vänner var tvungna att höra den typ tjugo gånger om dan i en helg. Det är såhär det ska låta liksom: rakryggat, peppigt, stökigt, sockersött, och dödligt melodiskt! Jag har svårt att lyssna på den utan att göra honnör framför högtalarna, femhundra stolta, blinkande, melankoliska ljuskällor av femhundra möjliga.