Hejdå!

Det sista ni hör från mig är storyn när J Dillas mor vakade över honom på intensiven: Dilla wasn’t fully coherent for Läs mer →

Den tysta bruna världen

Det ligger som ett dämpande filter över ljudet i amerikanska konspirationsfilmer från sjuttiotalet, som om ljudspåren var inspelade i ett Läs mer →

Släktträff

Mammas farfar Verner förde dagbok. År efter år, med tre antecknade temperaturmätningar per dag. Julafton 24. Milt väder hela Julaftonen. Läs mer →

1990-1999

Vad betydde 90-talet för dig? Jag gick länge och hyste agg och kände viss bitterhet mot det. Alla dessa villospår Läs mer →

Årets sista post

Dan före dopparedan och jag hade tänkt skriva om Paris och fantasistäder; om rädsla, drömmar och förhoppningar. Terror vs. storstadens Läs mer →

Very zen

Det var min granne där jag bodde som barn som ska ha sagt det. Jag hörde det aldrig själv, men Läs mer →

Slutet närmar sig

Detta är årets sista inlägg, för mig. Huset kommer visas i sin helhet på konsthall c i februari. Det har Läs mer →

Steely Dan är fanimig svårare än Throbbing Gristle

Terapisamtal på Facebook i går och i dag, i sammanfattning: Jag: Steely Dan är fanimig svårare än Throbbing Gristle. Riktigt Läs mer →

Det är bara lite eskapism

Jag har legat lite lågt på bloggfronten den senaste tiden, mest på grund av en osund kombination av bristande inspiration Läs mer →