Petter Herbertsson om Friendly People Making Noise

Det är tidigt 2003: var befann du dig i musikväg då? Var befann du dig i livet? 
– Jag hade fått ut min första skiva med Testbild! på den amerikanska etiketten Radio Khartoum ett år tidigare, och arbetade med att omskapa projektet till en duo tillsammans med Mattias Nihlén. Vi jobbade på en uppföljare och spelade in musik dag och natt under en väldigt intensivt kreativ period, idag förstår jag inte riktigt var vi fick all energi och inspiration ifrån. Privat var jag just i färd med att avsluta mina studier till bibliotekarie och bodde i en etta i centrala Malmö tillsammans med min flickvän.

Minns du förfrågan om att medverka på Friendly People Making Noise och hur ni reagerade/tänkte? 
– Jag hade blivit god vän med både Stefan och Mattias H några år tidigare, så jag var väl införstådd med deras planer på att starta skivbolag. Själva förfrågan som sådan minns jag inte, men däremot att vi fick äran att bidra med hela tre spår till samlingen (vilket var hemligt på den tiden, vi gick verkligen in för att försöka vara så hemliga som möjligt). Nu ska kanske “Friendly Noise Theme 1 & 2” kanske inte ses som Testbild!-låtar egentligen, men de var i alla fall två spår som både Stefan och Mattias H gillade, och som de tyckte kunde få rama in samlingen.

Varför medverkade ni med just de låtarna? Vad tycker du om låtarna i dag?
– Jag minns faktiskt inte riktigt, tror bara att det var tre av våra inspelningar som vi var nöjda med. Idag är jag inte speciellt förtjust i dem, haha! “Glänsande blod” har en kul titel, men är i övrigt fullständigt outhärdlig. Jag lyssnade på den igen ganska nyss, första gången sedan skivan kom ut, och konfronterades med det obegripliga beslutet att låta en eltandborste och en dusch fullständigt dränka hela ljudbilden. Obegripligt, men med lite god vilja kan man kanske kalla det för charmigt?

– Temalåtarna är något bättre (fast jag har väldigt svårt att förstå den snabba andningen på 1:an…har för mig att vi hade döpt den till “Asphyxiate & Strangulate” från början, vilket skulle tolkas som att den hade nåt vagt suicidtema). Det är tydligt att vi var ganska vilsna och sökande efter en egen stil, det skulle liksom vändas upp och ner på allt och skruvas till på alla plan, speedas upp och köras baklänges, läggas på konstiga ljud som vi hittat på gamla kassetter osv. Vi var ganska riktningslösa och uppenbarligen inte så trygga i själva låtskriveriet än. Allting var som en gigantisk experimentverkstad, och minst 75% av idéerna var bättre på pappret. Men vi hade roligt!

Vad tycker du om skivan? Betydde den något för dig/er? Har den betytt något på det stora hela? 
– Jag gillar den och är ändå stolt över att ha medverkat! Den betydde väldigt mycket i så mån att vi började uppleva en fördjupad känsla av sammanhang, och att vi knöt en massa kontakter och blev goda vänner med Dr Higgins och Differnet m fl (3/4 av Dr Higgins kom ju dessutom att ingå i Testbild! bara några år senare). Jag är inte säker på att skivan i sig var en katalysator för dessa kontakter iofs, men den bidrog åtminstone starkt. “Dempf” och “Simtag och goda råd” är mina favoritlåtar idag, väldigt fina bägge två. Den sistnämnda gjorde jag en cover på för några år sedan för övrigt. Det var också spännande att samlingen fick så pass mycket uppmärksamhet och recensioner överallt (det var en helt annan tid då, smal och experimentell nollbudgetmusik kunde få texter i dagspressen…märkligt att tänka sig idag).

– För vår del ledde det ju också vidare till att vi fick släppa 4 fullängdskivor på Friendly Noise, vilket så klart var fantastiskt. Något genombrott ens i liten skala har vi aldrig fått naturligtvis, och man kan säga att vi var betydligt mer omtalade 2002/2003 än vad vi är idag… men det är ju följden av vår solipsism och den där benhårda viljan att konstant verka utanför mittfåran. Jag kommer aldrig sluta göra musik och är glad över att jag har en handfull vänner som bryr sig om det jag gör, det räcker bra för mig. Men visst, det hade känts roligt med ett omnämnande här och där, eller att få sina skivor recenserade, det händer ju i stort sett aldrig idag.

Vad gör du/ni 2023 i musik/konst/annat-väg?
– Testbild! väntar ständigt på en återförening, vilket tyvärr inte är aktuellt just nu pga att de flesta har familjer och små barn att ta hand om. Men någon gång i framtiden hoppas jag att vi samlar ihop oss igen, det finns en mängd oavslutade projekt som vi kan plocka upp (eller starta ett helt nytt). Det finns också en hel del inspelningar som är mer eller mindre avslutade, som av olika anledningar aldrig kommit ut. Om vi hittar nåt bra sammanhang och en bra anledning så kan det kanske bli ändring på den saken?

– Som Sternpost är jag på gång att släppa en fullängdare med namnet Ulrika. Det kommer vara en helt och hållet låtbaserad skiva, och släpps på vinyl i väldigt begränsad upplaga på Dilettante någon gång under året. Med Blago Bung kommer vi slutföra arbetet med vår nya fullängdare Motståndsficka, som också släpps 2023 om allt går väl, och som kommer följas upp med konserter i Stockholm och Växjö. Eventuellt färdigställer jag också ett annat projekt som jag har med Kamilla från Blago Bung. Under Jorden Sjönk heter det. Men vi får se.