Innan pandemin besökte jag en gång den årligt återkommande skivmässan i Solnahallen ensam. Jag minns att jag bläddrade lite i några av backarna i första raden innan jag valde att åka hem igen, sorgsen som om jag betraktat ett tragiskt drama. Det var betydligt trevligare att gå tillsammans med vännerna Stefan och Elias i år, men det kan inte helt sudda ut känslan av att vi som är här på plats idag klamrar oss fast i en vrakspillra av en tidsbegränsad epok i marknadsekonomins historia, där stor efterfrågan i kombination med bred distribution gjorde att en stor mängd vinylskivor pumpades ut och som sedan dess varit i omlopp.
Det är ungefär samma skivor som säljs år efter år och ungefär samma människor som är här för att köpa. Det är huvudsakligen vi som växte upp med de här konsumtionsvarorna som är här och för vissa av oss blev de oerhört viktiga i våra liv, som artefakter. Och nog prissätts vissa av skivorna som artefakter. 900 kr var prislappen på Blue Nile-albumet Hats från 1989, en skiva jag köpte för 60-70 spänn för sex-sju år sedan och som jag spelar ganska ofta. ”Varför? ”Den har gått upp i pris på Discogs”. Och att det är samma skivor i omlopp kan Stefan intyga. Bokstavligen samma. Han har fingrat på samma exemplar av This Mortal Coils album från 1991 utbjudet till samma pris som förra året och åren innan det. Säljaren förde ett resonemang om att skivan är så gammal som från 1991 och vad det kan innebära; jag tror att han insinuerade att risken finns att den har transcenderat från dyr skiva till riktig dyr artefakt till nästa år och att det därför kanske är säkrast att slå till nu.
Det som skänker en sorglig skepnad över den här tillställningen är att det av naturliga skäl saknas nytt inflöde. Om 30-40 år har alla dessa mer eller mindre betydelsefulla artefakter kastats i återvinningen vid städning av dödsbon. Kanske kommer skivorna släppta i vinylskivans påstådda renässans på 2010-talet in i flödet och fräschar upp det om några år. Jag är inte en av dem som anser att popmusiken är död bara för att “The Album Years” är passerade sedan länge. Jag har dock inget behov av att idag känna och lukta på all fantastisk ny musik som jag upptäcker digitalt, men påverkad som jag är av min uppväxt full av påtagliga ting så vet jag att jag en dag i framtiden vill kunna flanera runt på en skivmässa och köpa de jag gillar bäst idag som begagnade vinylskivor. Det kommer inte att ske och det är en sorg för mig.
BCNVT / BIBLIOTEK 