Category: Uncategorized

När vi startade upp den här bloggen igen, för någon vecka sedan, tänkte jag: nu ska jag verkligen ta chansen att göra någonting av de där essä-idéerna jag gått och burit på ett tag. Planera, inte skriva i sista sekunden, försöka putsa lite på formuleringarna. Redan för två veckor sedan hade jag bestämt och tänkt… Continue reading Det känns som att vara i en skog, på jakt efter idéer →

Innan jag somnade bestämde jag mig för att skriva nåt här om trapphus och hur dom låter. Men så vaknade jag, sjuk. Hade huvudet svällt ett par centimeter på bredden? I vilket fall var det mesta som förbytt. Jag kunde till exempel inte tänka. Mobilen pep sitt pip intill mig i sängen, min arbetsledare skrev:… Continue reading Ödemarker och öknar →

Något i förtid levereras härmed första kvartalsrapporten för 2018! Mest gillade musiken i de zachrissonska hörlurarna, nytt och gammalt, januari–mars: NYTT: Peggy Gou – It Makes You Forget (Itgehane) Hollie Cook – Stay Alive James Blake – If the Car Beside You Moves Ahead Factory Floor – Heart of Data Mr Fingers/Nicole Wray – Praise… Continue reading Kvartalsrapporten 1: 2018 →

Phantom Thread är en film som ser ut att smaka som rött vin i höga kristallglas, att kännas som mörkblå sammet under fotsulorna. Den blixtrar som spegelreflexer från silverbestick på linneduk och klirrar som det svaga ljudet från en tekopp mot ett fat. Till slut förvandlas den till en korg med giftig svamp. Silhouette Dreams av Adrian Younge… Continue reading Fantomtrådar →

”The more money they got, the greedier they got, the greedier they got, the crazier they got.” Fool, född Bartholomew, är en fattig pojke som lever med sin cancersjuka mamma och tarot-läsande syster i en rivningshotad byggnad. Vräkning hotar familjen om inte hyran kommer med detsamma, hyra gånger tre om man är sen dessutom, vilket… Continue reading “The People Under the Stairs” (Wes Craven, 1991) →

Två unga konsulter jobbar för ett amerikanskt oljeutvinningsbolag och blir ivägskickade för köpa upp en skotsk by. Väl på plats händer det grejer ganska snabbt med de slipade konsulterna. En blir attraherad av en marinbiolog och vill rädda stranden för att få komma nära henne. Den andre går "all in" i det stilla livet i… Continue reading “I’m watching the sky, sir!” →

- Men så gick åren. Ett ogenomträngligt mörker spred sig över världen. Och Människan sade: Varför är livet så, herre? Hur ska vi handskas med allt elände? Och Gud svarade: Just dance! Gonna be okay. Dada doo doot-n. Just dance! Spin that record babe. Da da doo doot-n. Och Människan sade: Vad är en skiva?… Continue reading Gud skapar vinylskivan →

  Hur hänger världen ihop egentligen? Vad skiljer det som är gammalt från det som är nytt? Jag går in på Rönnells antikvariat i Stockholm och pratar med Magnus Granberg som står i kassan. Det blir ett vindlande samtal. Vi talar om Don DeLillos romanskrivande vid tiden för Mao II och Underworld, om den nya utgåvan på Berlinetiketten… Continue reading Musik som inte →

I ungefär samma veva som sist det bloggades på BCNVT för 2-3 år sedan upptäckte jag internet-genren vaporwave och klickade… hårt. Under en period dök jag huvudstupa ner i oceanen av ung internetmusik med en entusiasm som jag knappt känt sen tonåren. Genrens anarkistiska och dekonstruerande sidor både förbryllade och fascinerade och jag älskade det… Continue reading Välkommen till den virtuella dröm-plazan: en nybörjarguide till t e l e p a t h テレパシー能力者 →

När Peter Backebo med kort varsel blir tillfrågad om att berätta om sin passion för gitarrsynthar tackar han ja utan omsvep. Det är på tiden att det skrivs om det, låter han meddela. - Jag tänker ändå på det hela tiden, konstaterar han dessutom när jag avlägger visit. Peter Backebo är snabbspelande gitarrist i minimalistiska… Continue reading MUSIKALISK ALKEMI eller världens mest missförstådda instrument →

En person stiger upp på en stege. Med sig har hen en vattenkanna. Från sin position på stegen häller hen vattnet från kannan ner i en hink som står på scengolvet. Därmed kan George Brechts Drip Music anses vara framfört. I en annan version kliver artisten ner igen, häller tillbaka vattnet från hinken till kannan,… Continue reading Henning Christiansen och förströddhetens estetik →

Förhoppningsvis ser ni redan High Maintenance, för det är ju roligt på ett sätt som åtminstone jag längtat efter. Naturligt och helt obekymrat. Som om knappt nån ansträngning ligger bakom exakt gestaltade figurer, absolut bekanta men inte utslitna. Man får möta dem ett par scener eller lite mer, ett helt avsnitt berättas ur en hunds… Continue reading En väldigt grund forskning →

Jag lyssnar på musik och jag läser poesi och jag läser om musik och jag lyssnar på poesi. Inte i den ordningen men både och. Saker och ting hänger i varandra och korsbefruktas, byter plats kanske och hybridiseras. Vad det nu innebär. Många går nog omkring med en föreställning om hur och på vilket sätt… Continue reading Poetry In Motion →

Det lilla köpcentret intill Globen är rörande omodernt. Det finns Lindex och 5-kronorsautomater, Coffeehouse by George. Det luktar pommes frites, det är strax innan jul. Ett barn sjunker ihop mellan två butiker. Hon vägrar resa sig men hålls under armarna från två håll, som en väldigt liten narkoman. Jag tror mig höra nån ropa mitt… Continue reading Mitt brus →

It would be hard to say whether the jukebox caused the death of human speech or whether music came to fill an already widening void. But unless the music is stopped now, the human race, mumbling, snapping its fingers and twitching it’s hips, will sink back into an amoebic state where it will take a… Continue reading Stop the Music for a Minute →

Karda Estra is one of the most interesting contemporary artists I've come across in the last ten years or so. Often described as 'cinematic', or unfairly associated with the horrible neo prog scene, this music certainly does something to my head, conjure up dark images and shadowy worlds of dreamt up SF movies of the 70's,… Continue reading Richard Wileman of Karda Estra interviewed by Petter Herbertsson →