Stefans lista 1/6 inspirerade mig till att försöka mig på en egen, vilket var lättare sagt än gjort. Vissa år tedde sig fullständigt omöjliga och fick ersättas med EP:s, andra hade hur många kandidater som helst (se exempelvis 1981 där jag i ren protest har med två kandidater som jag verkligen inte kan välja mellan).… Continue reading 50% mindfulness och 50% huvudvärk
The Sound of My Feet on This Earth Is a Song to Your Spirit
Det finns en lite pretentiös hippe-dude-vibe över Alabaster DePlume (bara det namnet liksom) och hans musik. Han heter egentligen Gus Fairbairn (och har alltså valt namnet Alabaster DePlume själv…), uppvuxen i Manchester, idag verksam på Londons jazzscen. Släpper skivor på bland annat International Anthem (hem för underbara Angel Bat Dawid exempelvis). I centrum av musiken… Continue reading The Sound of My Feet on This Earth Is a Song to Your Spirit
Pop på svenska: 1964–2022
Det är den sjätte juni och svensk nationaldag och jag flaggar helst för svensk musik. Listan nedan – med en albumfavorit per år – inleds 1964 med Jazz på svenska som för mig är den tidigaste riktigt oundgängliga svenska fullängdaren. Urvalet är varken mer eller mindre allmängiltigt och slutgiltigt än vad en subjektiv smak alltid… Continue reading Pop på svenska: 1964–2022
Om att kolla på TOP GUN i 4DX!
Disclaimer: denna post är inte sponsrad av Nordisk Film Bio (eller?). Förra bloggposten jag skrev handlade om att kolla på meditativt långsam film om ingenting (ihop med fnittrande colombianska tanter). Den här gången kommer det handla om en DIAMETRALT motsatt filmupplevelse: nämligen att kolla på nya TOP GUN i det nya, spektakulära formatet 4DX! Vad… Continue reading Om att kolla på TOP GUN i 4DX!
Nostalgi för nuet
Jag ser affischerna på stan och aldrig har det varit så påtagligt att tiden står stilla och blicken är vänd bakåt mot det förflutna. Alla tidsåldrar finns representerade samtidigt på Stockholms livescen sommaren 2022. Du kan njuta av Kiss och Chic från 1970-talet, Pixies och Saxon från 1980-talet, The Hives och The Strokes från tidiga… Continue reading Nostalgi för nuet
5 x kultur (vecka 21)
Theon Cross (konsert på Fasching, 25 maj) Theon Cross och hans tuba tycks ha blivit en riktig publikfavorit. Det är ju ett roligt instrument så inte så konstigt. Så stort och märkligt med ett ompfande och burrande ljud som skiljer ut den mot andra blåsinstrument mer vanliga i jazz-sammanhang. På Fasching spelar han ihop med… Continue reading 5 x kultur (vecka 21)
Det hjälper inte att flyga
Ibland trillar skivor bara på en av misstag, som i lördags på en fest: någon säger att Flying doesn't Help behöver avhandlas och att det är något konstigt med den, en vag känsla av onödighet och utsuddat självförtroende. Ett grått moln, en sprucken trottoar. En staniolvärld. Anthony Moore slarvade bort ett O och blev A.… Continue reading Det hjälper inte att flyga
Carpe diem #2: That’s Dreampop fool!
"'Unsung', 'underrated', '... 'arguably the most criminally under-recognized band of their era' – I see these descriptions from time-to-time – and I'm slightly irked – it sounds like we've been mistreated, like we were underdogs. We got what we deserved, the love you make etc... we hardly played live, didn't pander to the press of… Continue reading Carpe diem #2: That’s Dreampop fool!
Om att kolla på meditativt långsam film om ingenting ihop med fnittrande colombianska tanter
Någon vettig förklaring till något ges aldrig. Allt blir bara en snyggt gjord meditativt långsam film om… ingenting. - Jan-Olov Andersson Jag var och såg thailändske experimentfilmaren Apichatpong Weerasethakuls (jag gillar honom så mycket att jag inte behövde googla stavningen) nya film, hans första internationella, "Memoria" på bio för några veckor sedan. En mycket, mycket… Continue reading Om att kolla på meditativt långsam film om ingenting ihop med fnittrande colombianska tanter
Mikroskopisten del 4
Sorgliga sexiga sånger
På mjuk östgötska nämnde han deras namn med stor vördnad. Det var i radions Tracks som Kaj Kindvall introducerade oss som var barn och ungdomar under andra halvan av 1980-talet för en mängd kommersiellt lyckade namn. En del var lätta att glömma, andra lyckades behålla en lockelse och skimmer ett helt liv (Prince, Scritti Politti,… Continue reading Sorgliga sexiga sånger
Äventyret på andra sidan havet
Precis som Stefan fascineras jag verkligen av Saults nya skiva. Hur hamnade de där kan man undra? Efter hela fem skivor på tre år, märkliga och självklara allihopa. När de är som bäst känns det som om de får in halva pophistorien på bara några minuter, säg, Thriller, Donny Hathaway-disco, Tony Allen och något Brasilianskt.… Continue reading Äventyret på andra sidan havet
Saults friska fläkt
Den frenetiskt produktiva producenten och låtskrivaren Dean Josiah Cover framstår som en samtidens motsvarighet till Burt Bacharach på sin 1960-talspeak. Hans konstnärliga linje – med lika delar kommersiell popkänsla och konceptuell avant-hjärna – är lika skarp oavsett om han samarbetar med Little Simz och Adele eller släpper egen Sault-musik. Så vad gör man när man… Continue reading Saults friska fläkt
Mikroskopisten (bild 3)
Stjärna
Norma Winstone, Victoriateatern i Malmö 28/4
Jag har varit smått besatt av Norma Winstone sedan jag på måfå köpte Mike Taylor Remembered 2009. Jag vet inte riktigt vad jag väntade mig då, jag hade nog inte ens noterat att det skulle finnas sång med på den skivan, men plötsligt befann jag mig i en helt ny värld där mörka moln tornade… Continue reading Norma Winstone, Victoriateatern i Malmö 28/4
“That summer, the calmest sea”
Då och då har man turen att hitta filmer som talar till en på ett djupare plan, som på något sätt speglar alla ens aesthetics och gör att man vill stanna i dom för evigt. Det behöver inte alls handla om att filmens narrativ är speciellt stark, snarare är det ofta tvärtom, det handlar mer… Continue reading “That summer, the calmest sea”
Dörren på glänt
Häromdagen såg jag på Avalanches insta att de hängde i en studio i Nashville med någon som hette Kacey. Jag kollade såklart upp henne närmare och upptäckte att hon har miljontals streaminglyssnare. Det må låta som att jag koketterar med min dåliga koll bara för att jag råkade öppna dörren på glänt till det märkliga… Continue reading Dörren på glänt
5 x kultur (vecka 17)
Moor Mother (musiker, konsert på Fasching 1 maj)På söndag (1 maj passande nog) spelar poeten, musikern och aktivisten Camae Ayewa, från Philadelphia, på Fasching i Stockholm. Lite mer känd som Moor Mother. Hennes bästa skiva är fortfarande den mörka, trasiga och som av skärvor vassa debuten Fetish Bones från 2016. Black power i tradition Nina… Continue reading 5 x kultur (vecka 17)
Mina tankar runt Lad Ash
Text: Klas Senatus Sjögren Lad Ash kom verkligen och slog mig i bakhuvudet. Det borde inte kommit som en överraskning med tanke på att Real Lies släppt låtar som den eftertänksamt underbara ”Rainy Night in Soho” vilken definierat deras inriktning på 20-talet. Den senast annonserade singeln ”DiCaprio” är, i likhet med ”Soho”, egentligen inte en… Continue reading Mina tankar runt Lad Ash
Carpe diem #1
“A work of art encountered as a work of art is an experience, not a statement or an answer to a question. Art is not only about something; it is something. A work of art is a thing in the world, not just a text or commentary on the world.” En av de vanligaste medelklassmarkörerna… Continue reading Carpe diem #1
BCNVT 