Det syns på vissa människor att de har en hund hemma som liknar dem

Det är välkänt att vissa människor har en hund som är lik sin husse eller matte. Vad som inte är lika känt är att det syns på vissa människor att de har en hund hemma som liknar dem.

Funderar på att skriva en barnbok, Janne Björklund och forskarna, som pedagogiskt ska ta upp vikten av forskningsbaserade beslut. Målgruppen ska vara barn i förskoleåldern och ni kan gissa Janne Björklunds roll.

Jag går hellre till en frisör utan hår än till en frisör med ful frisyr.

Mycket bra citat: “Om ett samhälle inte hanterar sina inre motsättningar på ett konstruktivt sätt blir symboler farliga: då fokuseras all uppdämd frustration på en teckning eller ett ord. Det sämsta man kan göra är att lämna de sociala konflikterna olösta, det vill säga låta dem förvärras, medan man kompromissar lite med yttrandefriheten för att vara snäll. Då har man satt igång en förutsägbar spiral: hårdare terroristbekämpning och fler kulturella kompromisser kommer att jaga varandra runt ett centrum som ingen vågar vidröra.”

“Hur i helvete kan ni bygga en väg över platsen där trollen bor?”

Ett U2-coverband repar på Adolf Fredrik så att det hörs ut på Tegnérgatan. En ung människa har ansträngt sig för att likna Bono. Vilket vansinnigt slöseri med ungdom.

Jag uppskattar att grannen har valt piano som instrument. Det är väldigt fint att höra någon sitta och öva på det. Funkar dag som natt.

Vid lunch idag hade jag anledning att tänka ordet “buffésnigel” för första gången. Det avsåg alltså en person som var abnormt långsam när det gällde att förse sig av de olika typerna av thaislafs.

Topp två kvartersnamn i Stockholm:
1. Ölet
2. Fördärvet

Throbbing Grisslehamn.

Barnen som väckte hatarna. Vilken obehaglig kombination av ord. Men det var verkligheten den senaste veckan (vakt misshandlar nioåring till pöbelns förtjusning). Det var här jag på riktigt insåg att många människor verkligen tänder på att bejaka ondskan inom sig.

Ibland hör man folk säga att IS frammarsch kommer att leda till att fler röstar på SD. Jag förstår inte kopplingen. Har man förhoppningen att ens röst leder till att de tar på sig sina folkdräkter, greppar ett par järnrör, tar några nättroll och äggkonton från Twitter med sig och åker ner och befriar Mosul? Eller vad förväntar man sig?

Att lägga massaker åt sidan.

Någon som har föreslagit Gustav Fridolin som ny folkpartiledare? Folkpartismen kännetecknas av att kunna hålla två tankar i huvudet samtidigt. Hela tiden går man som folkpartist runt med två tankar, man är jätteduktig. Jag tänker att miljöpartister som Fridolin är folkpartister – men med tre tankar! Miljön också.

Promenerar hem i mörkret och plötsligt mellan en sandlåda och en lyktstolpe slog det mig: Fy fan vad skönt att slippa nyval!

David Batra ligger före David Bowie bland förslagen när jag skriver in söktext i Google. Det är bara jag och ingen annan som kan göra något åt min filterbubbla. Bara jag och ingen annan.

PR som i samhällsPRoblem. Skattepengar till PR-krishantering borde vara förbjudet i lag.

Tänk om fler inom media vore som programledaren i Landet runt. Jag hade gillat det.

Minns Syrenuskens sång. Minns Drömmar om Provence.

I Kamrer Gunnarsson i skärgården från 1976 spelar Ulf Brunnberg “killen som är på väg till Sandhamn”. Enda skillnaden 39 år senare i verkligheten är att han vill kunna köra båten berusad.

Torekovifierat mäklarlingo i Stockholm: “Badrocksavstånd”.

Det finns övertramp och så finns det Supertramp.

Någon gång var tredje år ser jag till att åka till hamnen i Antibes för att titta till våra skattepengar och pensioner. Där ser jag motsatsen till generell välfärd.

♥ ljudet av enskild motorbåt på avstånd.

Jag tänker mig ett Tillbaka till Rot-system där de områden som nyttjat avdraget mest får motsvarande för att bygga kommunala hyresrätter. Det finns en mängd små skogspartier att exploatera, t ex i Äppelviken och Ålsten. Långa sluttningar i Södra Ängby.

Bilder från promenad 27 mars.

Försöker se om filmer jag gett betyget 10 av 10 på imdb och såg just Powell & Pressburgers A matter of Life and Death. Vilken fantastisk (i ordets rätta bemärkelse!) kärleksfilm. Jag ger den 10 av 10 igen.

Nöjesprogrammen som går på SVT är enbart till för att vi ska odla hat inför public service som idé.

Minns när det lobbades hårt för en “dislike”-knapp på Facebook. Det måste varit innan Twitter, innan du kunde bli toppkommentator på Aftonbladet.

Jag minns när det fanns starka krafter i samhället som ville få oss att äta skitäcklig mörk choklad. Vad hände med den lobbyn?

Agendan helt tom. Plockar fram den dolda.

“Love come down” – Evelyn ‘Champagne’ King

Vi äter chips i skift.

Att varje Teletubbies-klipp med svenska röster på YouTube har ungefär lika många tummen ner som tummen upp måste väl vara resultatet av något slags organiserad aktivism?

Lunchgäng, kanske den tråkigaste organiseringen av mänsklighet.

Såg just Håkan Juholt. Så starstruck som man kan bli i Västertorp.

“Ett magiskt moln från fjärran land, helt oförstört av tidens tand, skänker oss magiska blommor med mycket varsam hand”. Ettåringens dagliga dos av psykedelia.

Kort lista med musik från 00-talet som man vid något tillfälle uppskattade, men är fullständigt olyssningsbar idag: 1. Múm 2. The Tough Alliance 3. Múm

Drömde om en ny “nordic noir”-titel: “Människor som hatar popmusik”.

“Wait in summer” – Addis Black Widow. Jag älskar den här låten. Den är genialisk.

Om vi nu nödvändigtvis ska ha ett kungahus önskar jag att Chris O’Neill blir kung av Sverige. Han skulle ta ett järn och förmodligen lägga ner skiten om det inte blev lönsamt inom ett halvår.

Jag drar barnvagn runt i de södra närförorterna och snappar upp en mening om och om igen: “Vi vill gärna bo kvar i området, men vi behöver ett större boende snart”.

Deckarna är placerade vid grillkolen och picknickfiltarna i varuhuset (Ica Liljeholmen). Litteratur med tydlig funktion.

Överhör högstadieungdomars perspektiv på t-banan: “Det är folk som ska kunna sina grejer. De går ju andra året på gymnasiet.”

Jag tänker mig en luktfilm, inledningsscenen. En man går in på en indisk restaurang och beställer en räksizlar till lunch. När servitören kommer ut med den fräsande, rykande räkmassan på ett järnfat hittar han inte mannen utan han irrar runt fram och tillbaka mellan borden, med räksizlarn nästan ilsket rykande. När järnfatet har svalnat och räkdoften satt sig i alla gästers kläder ger mannen sig tillkänna.

2 juni och det är synd att jag har tappat min ena vante. Midsommar: Vi kan leka på isen.

Lysande tider för nöjesparker och missnöjespartier.

Bob Lind i Kramfors.

Varför säger vi rödgrön om den ena sidan av det politiska spektrat i Sverige när vi inte säger blåbrun om den andra?

Årets svensk: Halmgubben.

Finns “Tänk efter innan du twittrar” som budskap i någon av informationsfilmerna på SVT:s Anslagstavlan? Vore det så konstigt?

Jag tyckte att någon sa “skrattulera”. Antingen hörde jag rätt eller så har Robert Broberg byggt bo i mitt huvud.

När jag ser årtalet “1980” idag tänker jag ibland på att det då var lika lång tid tillbaka som andra världskriget tog slut.

Nazisterna tipsar om vad barnen kan göra på sommarlovet och IS älskar att posta bilder på gulliga kattungar.

Glöm aldrig att klickmonstret är nazist.

Salig i påminnelse.

[Det här inlägget bestod nästan uteslutande av Facebook-statusar från första halvan av 2015.]