Sawako – Hum (album, 2005)

Text: Mats Almegård När läsaren möter Toru Okada, huvudpersonen i Haruki Murakamis bästa roman Fågeln som vrider upp världen (Norstedts, 2007) står han i köket och kokar spaghetti. Han är arbetslös och samtalar med sin fru i telefon om parets katt som försvunnit. Men snart är han indragen i flera invecklade historier som förändrar hans… Continue reading Sawako – Hum (album, 2005)

Nobukazu Takemura – Child´s View (album, 1994)

Text: Hansi Güçlüer Nobukazu Takemura är något av en ängel. En eftertänksam, genomvänlig själ vars brokiga bana har varit så okänslig för modets nycker att den överlevde en riskabel peak mitt i de stora trumbeatsens nittiotal. Kyotos främste latin jazz-ambassadör är lågmäld och mediaskygg, gillar mest barnsliga saker och stöper om all musik som når… Continue reading Nobukazu Takemura – Child´s View (album, 1994)

Dip In The Pool – Silence (album, 1986)

Dip In The Pool live på Hosoi i Stockholm april 2019. Foto: Johan Fredriksson. Text och foto: Johan Fredriksson Den känns fortfarande lite som en dröm, den där kvällen i april 2019 då Dip In The Pool spelade på Hosoi i Stockholm. Duon Tatsuji Kimura och Miyako Koda har gjort elegant sophisti-synth/art-pop sedan början på 1980-talet och har länge… Continue reading Dip In The Pool – Silence (album, 1986)

BABYMETAL – Ijime, Dame, Zettai (låt, 2014)

Text: Jan Svenungsson 2003 visades en utställning med mästerverk från Tokyo National Museum på Bundeskunsthalle i Bonn. För första gången hade tre av museets "National Treasures" tillåtits lämna Japan. I hela landet finns det ett par hundra kulturobjekt som fått den allra högsta klassificeringen. Här var det en liten tuschmålning, en bemålad sexdelad skärm och… Continue reading BABYMETAL – Ijime, Dame, Zettai (låt, 2014)

Debutsinglarna med After Dinner och Boredoms (1984, 1986)

Text: Magnus Boman, Dilettante Productions I de sista skälvande månaderna av 70-talet brevväxlade jag med Chris Cutler på Recommended/Ré Records. Eftersom jag har en arkivarie som bor inuti mig så kan jag fortfarande tumma på Ré-pärmen. Det känns som om vardagen åker ut genom fönstret för ett ögonblick, klockan slutar ticka, eller blir i alla… Continue reading Debutsinglarna med After Dinner och Boredoms (1984, 1986)

Shonen Knife – Spider (låt, 1982)

Text: Jan SvenungssonDen första kända inspelningen med Shonen Knife består av tre låtar, live i en lokal i Osaka den 17 april 1982. För alla som utan förkunskaper, men med obändigt självförtroende och intresse börjat spela i ett punkband – är detta en riktig madeleinekaka. En låt heter "Spider" och domineras av en klumpigt vandrande… Continue reading Shonen Knife – Spider (låt, 1982)

Les Rallizes Dénudés – Night of the Assassins (låt, 1977)

Text: Elin Franzén Historien om låten som den här texten delvis kretsar runt började för min del med Whoopi Goldberg. 1992 kom filmen Sister Act, senare introducerad i Sverige under namnet En värsting till syster, i vilken Goldberg söker skydd från sin maffiakarl i ett kloster där hon får nunnekören att börja waila och vicka… Continue reading Les Rallizes Dénudés – Night of the Assassins (låt, 1977)

Kahimi Karie – Trapéziste (album, 2003)

Text: Mattias Holmberg Kahimi Karies album Trapéziste låter ännu bättre, och kanske till och med mer modernt, idag än när det släpptes år 2003. Kaotiskt lekande och drömmande leder ofta tankarna till underbara saker som ännu inte har hänt, vilket är en anledning till att Trapéziste låter som framtidens musik än idag. De verkliga mästerstyckena är de båda spåren med… Continue reading Kahimi Karie – Trapéziste (album, 2003)

Kenji Ozawa – Corolla II ni notte (låt, 1995)

Text: Michael Björn Flipper’s Guitar var ett japanskt band som osminkat lånade sin image från samtida brittisk pop i allmänhet och Postcard Records i synnerhet. Gärna med en skrattspegelsaktig kontextuell förflyttning. Så exempelvis är bandnamnet en referens till delfinerna på omslaget till första LP:n av Orange Juice, och debutplattans titel Three Cheers For Our Side… Continue reading Kenji Ozawa – Corolla II ni notte (låt, 1995)

Indian Rope – Stone Buddha (ep, 1999), Downsized (ep, 1999), New Decade (ep, 2000)

Text: Kristofer Lecander “From Nakameguro to Everywhere”. Så stod det skrivet på det efterlängtade albumet Point från Keigo Oyamadas alter ego Cornelius, släppt oktober 2001 på den egna skivetiketten Trattoria. För en Tokyobo skulle slagordet troligen inte ha någon större innebörd. Men för en nischad utländsk publik med ett intresse för den japanska alternativmusikscenen, och… Continue reading Indian Rope – Stone Buddha (ep, 1999), Downsized (ep, 1999), New Decade (ep, 2000)

Salon Music – M*A*S*H (album, 1995)

Text: Kristofer Lecander Om man ska ge sig på uppgiften att summera den våg av japansk musik som skapade ett internationellt intresse under 1990-talet förefaller det sig tämligen lätt att fokusera på de mest tongivande nyckelspelarna Keigo Oyamada (Cornelius) och Pizzicato Five. Det finns dock ett band som är sorgligt förbisett trots att de inledde… Continue reading Salon Music – M*A*S*H (album, 1995)

Pizzicato Five – This Year’s Girl (album, 1991)

Text: Stefan Zachrisson Pizzicato Five öppnade ett fönster och släppte in ljus i den introverta indiepopvärld som jag kom från.  This Year’s Girl var som en systerskiva till Saint Etiennes Foxbase Alpha och De La Souls 3 Feet High & Rising (i nutid kan motsvarande skivor vara, säg, The Avalanches We Will Always Love You… Continue reading Pizzicato Five – This Year’s Girl (album, 1991)

Flipper’s Guitar – Three Cheers For Our Side (album, 1989) / Cornelius – The First Question Award (album, 1994)

Text: Krister Bladh Året är 1987. Året då den nya gitarrmusiken från Storbritannien börjar sprida sig ut i världen. Det som senare kommer att bli känt som ”indie pop” cementeras av Bristol-bolaget Sarah Records. Inom några år startas copycat-etiketterna The Bus Stop Label, A Turntable Friend och Summershine runt om i världen (USA, Tyskland respektive… Continue reading Flipper’s Guitar – Three Cheers For Our Side (album, 1989) / Cornelius – The First Question Award (album, 1994)

Jun Fukamachi – Nicole (album, 1986)

Text: Elias Hillström När jag började lyssna på Jun Fukamachis skiva Nicole (86 Spring & Summer Collection) så tänkte jag att albumets titel beskriver en samling låtar som handlar om våren och sommaren. Det tog många lyssningar innan jag forskade vidare i saken och insåg att Nicole inte alls var namnet på en gammal kärlek… Continue reading Jun Fukamachi – Nicole (album, 1986)

Yasuaki Shimizu – Kakashi (album, 1982)

Text: Mattias Jonsson Varje gång jag sitter på min kammare och lyssnar på musik så är jag en kugge i ett större maskineri. Dels har vi de skapande artisterna, dels en musikbransch som är i mer eller mindre ständig förändring. Vi har också de tekniska innovatörerna som ordnar en hårdvara (eller för den delen mjukvara)… Continue reading Yasuaki Shimizu – Kakashi (album, 1982)

Hiroshi Yoshimura – Music For Nine Post Cards (album, 1982)

Text: Daniel Persson Japansk musik i allmänhet och japansk ambient i synnerhet har sedan andra halvan av 2010-talet blivit allt mer populär utanför Japan. Detta till stor del på grund av YouTube-algoritmer där musikintresserade upptäcker musik de annars kanske inte hade hittat.  Två som var tidiga med att uppmärksamma japansk ambient var musikerna Maxwell August… Continue reading Hiroshi Yoshimura – Music For Nine Post Cards (album, 1982)

Isao Tomita – Snowflakes Are Dancing (album, 1974)

Text: Stefan Wesley Musik från yttre rymden. Så tyckte den 12-årige Isao Tomita att det lät när han, efter andra världskriget, för första gången hörde västerländsk musik på radion. Kanske var det då som hans besatthet att skapa egna ljud föddes. Vad som däremot är säkert är att hans intresse för att skapa dessa ljud… Continue reading Isao Tomita – Snowflakes Are Dancing (album, 1974)