Text: Elin Franzén
Historien om låten som den här texten delvis kretsar runt började för min del med Whoopi Goldberg. 1992 kom filmen Sister Act, senare introducerad i Sverige under namnet En värsting till syster, i vilken Goldberg söker skydd från sin maffiakarl i ett kloster där hon får nunnekören att börja waila och vicka på höfterna. Jag var i tioårsåldern när filmen kom, spelade in den på vhs när den dök upp på ettan eller tvåan och de följande åren spolade jag och syrran tillbaka kassetten många gånger. Med tiden har jag insett vilken betydelse filmen hade som inkörsport till soul- och Motown-världen med sina tolkningar av “Heat Wave”, “Rescue Me”, “My Guy” och “I Will Follow Him”. Jag älskade de här låtarna i filmen men hade väl ingen direkt uppfattning om varifrån de kom. Där under nittiotalet fick i alla fall genren fäste hos mig och jag fortsatte att utforska den bland annat i pappas skivsamling via Gloria Gaynor, Minnie Riperton, Roberta Flack med flera.
För ett par år sedan loggade jag åter in på mitt Spotify-konto som nästan helt glömts bort medan jag strömmat musik på andra håll. Algoritmerna tycktes ha vässats sedan sist. Bland fynden sedan comebacken finns japanska bandet Les Rallizes Dénudés som jag aldrig hade hört talas om förut.
Särskilt en låt fastnade jag för när jag först mötte dem, “Otherwise Fallin’ in Love With You”. En släpig baslunk på åtta och en halv minut ackompanjerad av slamriga, bitvis ylande gitarrer och generös feedback. Versionen från oktober 1975 har en rymd som vore man stående på en nedtrampad festivalslätt med scenen som en avlägset ljudande horisont bortom publikmassan. En man ropsjunger strofer på japanska. Vidare lyssning gav intensivare noise men också fler spår av det lunkande slaget. En av de mjukare heter “Night of the Assassins”. Här är det inte släpigt, tvärtom en pigg basdriven slinga på repeat från början till slut. Så fort den börjar dyker text upp i huvudet: I love him, I love him, I love him. And where he goes I’ll follow, I’ll follow, I’ll follow. He’ll always be my true love, my true love, my true love. From now until forever, forever, forever… Låten som Whoopi repade in med nunnekören, fast Les Rallizes Dénudés skiter i verserna och låttiteln antyder ett alternativt textinnehåll.
För de flesta är nog “I Will Follow Him” främst bekant genom Little Peggy March, den amerikanska fjortonåringen som sjöng in den 1963. I originalversionen “Chariot” från 1961, komponerad av fransmännen Franck Pourcel och Paul Mauriat, saknas däremot sång. Melodin som är så starkt förknippad med Marchs gälla, trånande stämma framförs här av en avslappnad spagettiwesterngitarr. På så vis är den allra första versionen lätt besläktad med det japanska noisebandets som släpptes 1977. Eller släpptes, vad jag kunnat läsa mig till finns Les Rallizes Dénudés musik främst tillgänglig i form av bootlegs, trots 30 aktiva år. Research om “I Will Follow Him” utgör en fascinerande musikarkeologisk vandring: det eleganta franska arrangemanget, Peggy Marchs hit och en uppsjö av snarlika tolkningar och så basslingan som plockas upp av undergroundbandet vars Röda armén-anslutna bassist rätt tidigt i bandets karriär begår flygplanskapning med samurajsvärd och bomber för att därefter stanna i Nordkorea.
Nu finns det sju Les Rallizes Dénudés-album på Spotify och en hel del uppladdat på Youtube. Det är svårare att vara underground i algoritmernas tid. En fördel med Youtube är videornas tillhörande kommentarsfält som inte sällan ger inblickar i hur musiken slagit an i människors liv och upplysningar som kan läggas till det artist- och låtbiografiska pusslet. Här har någon lagt in en engelsk översättning av “Night of the Assassins”. Den börjar: ”On a very dark night, it is as though I’ve killed someone. What will satisfy your hunger? Someone dreams of you, yet you dream of no one. What will satisfy your hunger?” Många kommentarer nämner Little Peggy March, andra är av personligare karaktär: ”their music is so fantastic, trippy. but my dog is ill. he has a fokn dog cancer. his concert is over.”
BCNVT / BIBLIOTEK 