Sveriges minsta bokförlag. Startat 2012. Baserat i Midsommarkransen-Malmö
Vissa dagar känns samtiden helt outhärdlig, helt enkelt en guld-gala för mycket. När uppgivenheten är som starkast, när det offentliga samtalet tycks lika nyanserat som patellarreflexen, när många uttrycker sin glädje att befinna sig på en plats där alla delar samma åsikter och det postats fler självbilder än invånare så finns det texter man alltid… Continue reading I det oförsonade
Det finns ett speciellt ljus i långt inne i städer i skymningen. Står man inne i en mörk lägenhet och tittar ut genom rutorna förnimmer man något som snarast känns som en alternativ verklighet, en vakendröm om ett annat tillstånd. Solen håller på att gå ner, men det ser man inte, solen är gömd bakom höghusen, luften smakar violpastill. Inga… Continue reading Skymningsljus
Kära läsare, Jag hade tänkt starta min bloggdebut med ett långt, relativt genomtänkt inlägg om hur jag upplevde 2014 års popklimat, men två datakraschar samt en massa planerande kring min 40-årsfest (som pågår just nu i en liten norrbottnisk by, detta skrivs bland snö, träd och minusgrader) har gjort att jag inte riktigt har hunnit med.… Continue reading Hälsningar från norr!
2015-01-14 14:05 Det första som möter mig på Florens flygplats, förutom den lilla specialchartrade bussen som kör oss exakt 75 meter, är ett Basic Channel-mönster i taket ovanför rullbandet till bagageutlämningen. Känns lovande. 15:14 Jag bor i rum 103 på Hotel Paris, Via dei banchi 2 är adressen, kom hit om du har vägarna förbi.… Continue reading Anteckningar från Florens
I går kväll fick jag för mig att det kanske kunde vara kul att se om Hal Hartleys svarta dramakomedi "Trust" (1990), en stretig, och kysk, kärlekshistoria där en misantropisk thirtysomething och en ny-dumpad och gravid tonårstjej förenas av allmän missanpassning, nonkonformism och hunsande föräldrar. En gammal favorit från förr som jag inte sett på… Continue reading Tes, antites, syntes: Hal Hartley revisited
Jag blir mer och mer övertygad om att jag kommer att dö i ett krig. Det kanske grundar sig i att jag börjat använda Twitter dagligen, men inte enbart det. Samtidens villkor (inte bara Twitters villkor) verkar vara de medvetna missförstånden och vantolkningarna, den enögda tvärsäkerheten och självgodheten, nyansernas död; ja, vi människor verkar inte… Continue reading Dö i ett krig
”Vad handlar Tell em (lies) om egentligen? Vad är det de ljuger om? Är det att de är kära i ngn tjej men att de med sina kompisar bara snackar om sex? Rap genius är så jävla dåligt i bland. Känns som puckon som bidrar” ”Jag har ingen aning. Det bästa med Rich gang är… Continue reading Rich Gang/rösterna
Jag återkommer oftare än jag kanske borde till historien om neurologen Jill Bolte Taylor. När ett blodkärl i vänster hjärnhalva brast förlorade hon förmågan att tänka i ord. Hon förklarar tillståndet som en plats utan språk eller röster, bara känslor. Ingen information som skulle bearbetas eller placeras, inga möjligheter till reflektion. I efterhand beskriver hon… Continue reading Årets första musik 2
Jag läser sällan rockbiografier. Det är något med den här hagiografiska redovisningen av detaljer - vem som gästade på saxofon på vilken låt, huruvida sångaren var packad när fjärde albumet spelades in, osv, som jag antar tilltalar fans men som oftast bara gör mig uttråkad och lite deppig. Det är som om en artist som man kanske… Continue reading Wyatting
Min favoritkanal på tv är ingen riktig tv-kanal utan mer en vrå i tv-världen där man får botanisera på egen hand. I SVT:s Öppet arkiv har jag tillbringat ganska mycket tid det senaste året. (Kanske alltmer ju mattare jag blivit av allt elände i nyhetsflödena och tempot i debatterna om eländet. Ett ställe där jag själv får… Continue reading Flickor i arkivet
2014 var ett fantastiskt år för mig på det personliga planet. Jag blev pappa för andra gången och upplevde Slowdive live fyra gånger i London - det mäktigaste jag någonsin har sett på en scen. Nu skriver vi 2015 och allt förmörkas av ett vidrigt terrordåd i Paris. Oro, vanmakt, förtvivlan, sorg, raseri. Det är… Continue reading Robin Guthrie
Under årets första dagar kan det ibland kännas som om man lyckas frammana en alldeles särskild sorts känslighet och mottaglighet. Man har summerat och dinerat, firat och frossat och är på väg in i vardagen igen. Nu längtar man efter någonting nytt! Jag summerade också min favoritmusik från 2014 men det bästa tänker jag förstås… Continue reading Årets första musik
Det kanske var igår, för fem år sedan, imorgon. Jag läser Eva Lindström. Jag läser hennes böcker som självhjälpslitteratur, poesi, orienteringskartor över ett inre landskap. När jag vill vara, inte vara på väg, aldrig komma fram. Detalj ur Eva Lindströms "Vi är vänner" Jag läser dem för barnet i mig, som ju äldre jag blir… Continue reading Var är vi? Här nånstans.
Första skissen 2015. Tryck på bilden för att göra större. Jag kommer nog mest lägga upp bilder. Och kanske göra bildtolkningar av det som skrivs och görs här.
Bläck charm nostalgi vassa tänder startar härmed en dagligt uppdaterad blogg! Drygt tio år efter formatets svenska genomslag och långt efter nyhetens behag – och för vår del olika tidigare erfarenheter från perioden som The Jet Set Junta, Sondera, Kitchen Sink Sounds, Ye Olde Blog Inn, Intuition Told Me, osv – känns bloggandet återigen intressant.… Continue reading 2015 – bloggåret!
BCNVT 