Var är vi? Här nånstans.

Det kanske var igår, för fem år sedan, imorgon. Jag läser Eva Lindström. Jag läser hennes böcker som självhjälpslitteratur, poesi, orienteringskartor över ett inre landskap. När jag vill vara, inte vara på väg, aldrig komma fram.

Detalj ur Eva Lindströms “Vi är vänner”

Jag läser dem för barnet i mig, som ju äldre jag blir inser vikten av kamratskap, och kärlek. Eller att ligga på rygg, lyssna på tystnad, en favoritskiva som för första gången. Höra saltvattnet torka på huden.

När årstidernas orfiska cykel från ljus till mörker till ljus ger ett bistert drag runt munnen, närhelst själen är novemberregntung och våt är det som att gå till sjöss att läsa Eva Lindström. Stillhet och vind. Dagars vindlingar utan tid.

Det finns plats där, här. Utan att söka går det att finna värdet och betydelsen i inget särskilt.