Min favoritkanal på tv är ingen riktig tv-kanal utan mer en vrå i tv-världen där man får botanisera på egen hand. I SVT:s Öppet arkiv har jag tillbringat ganska mycket tid det senaste året. (Kanske alltmer ju mattare jag blivit av allt elände i nyhetsflödena och tempot i debatterna om eländet. Ett ställe där jag själv får välja innehåll och tempo har jag funnit där i arkivet.) Flykten in i arkivet innebär dock inte total avskärmning från verkligheten. Tvärtom fascineras jag ofta av hur de gamla programmen sätter vår pågående verklighet i ett särskilt ljus. Ibland var det värre då. Ibland bättre, och ibland överraskande likt idag.
Några arkivfynd har gjort ett speciellt intryck och dem har jag hittat i barn- och ungdomskategorin.
Under sommaren upptäckte jag Sommarflickan, en serie från 1978 om 15-åringen Evy som lämnar Stockholm för att bo hos en familj på småländska landsbygden under sommarlovet. Evy anländer med förväntningen att hon ska bo där för att hjälpa till i familjen, men får snart veta att vistelsen är tänkt som en möjlighet för henne att komma bort från den hårda tonårsvardagen i storstan. Medan sommarlovet förflyter lär hon känna en annan tillvaro, både familjens och en egen. Evy bråkar med ‘sommarmamman’, men kommer henne samtidigt allt närmare, bland annat under kvällarna och nätterna då de ofta dricker kaffe och röker tillsammans i köket. Evy förundras över det nya sammanhanget, och jag över tv-serien. Jag kan omöjligt föreställa mig att en liknande skildring skulle produceras idag, och det är synd.
En annan flicka hittade jag före jul. Serien Julia och nattpappan (1971) är en filmatisering av två Maria Gripe-romaner och skildrar, faktiskt lite likt Sommarflickan när jag tänker efter, en vardag lite bortom, eller parallellt med, den vanliga. Julia får en nattpappa. Det är som en dagmamma fast Peter, som han heter, ska vara Julias barnvakt på nätterna när mamman jobbar på sjukhuset. I skolan tror klasskamraterna att Julia hittar på när hon pratar om sina äventyr med nattpappan, men de är verkliga. Och det är deras upptåg som är hennes vrå där hon kan slippa ifrån de jobbigare sakerna i livet. (Men de finns förstås ändå, emellanåt är den här barnserien ganska smärtsam.)
Mitt debutinlägg här i bloggen blir dessa två tips. Jag önskar att de hittar in i barns, tonåringars och vuxnas tv-vrår.
BCNVT / BIBLIOTEK 