Sveriges minsta bokförlag. Startat 2012. Baserat i Midsommarkransen-Malmö
Häromdagen såg jag på Avalanches insta att de hängde i en studio i Nashville med någon som hette Kacey. Jag kollade såklart upp henne närmare och upptäckte att hon har miljontals streaminglyssnare. Det må låta som att jag koketterar med min dåliga koll bara för att jag råkade öppna dörren på glänt till det märkliga… Continue reading Dörren på glänt
Moor Mother (musiker, konsert på Fasching 1 maj)På söndag (1 maj passande nog) spelar poeten, musikern och aktivisten Camae Ayewa, från Philadelphia, på Fasching i Stockholm. Lite mer känd som Moor Mother. Hennes bästa skiva är fortfarande den mörka, trasiga och som av skärvor vassa debuten Fetish Bones från 2016. Black power i tradition Nina… Continue reading 5 x kultur (vecka 17)
Text: Klas Senatus Sjögren Lad Ash kom verkligen och slog mig i bakhuvudet. Det borde inte kommit som en överraskning med tanke på att Real Lies släppt låtar som den eftertänksamt underbara ”Rainy Night in Soho” vilken definierat deras inriktning på 20-talet. Den senast annonserade singeln ”DiCaprio” är, i likhet med ”Soho”, egentligen inte en… Continue reading Mina tankar runt Lad Ash
Utan att känna igen mig särskilt mycket i Stefans buskis-musiklyssnar persona så tycker jag mycket om att gräva skivor i loppisbackar eller de där billiga tio-tjugokronors "junk"-backarna i skivbutiker. Inte så mycket för att jag hoppas kunna gräva fram nåt "häftigt" och rart utan för att en hel del musik jag intresserar mig för ENBART… Continue reading Sjuttiotalsdrömmaren: en introduktion
Vera Aurora
När man var yngre var stavades receptet på en perfekt fredagkväll att gå ut, bli full, dansa, ramla hem och sova halva lördagen. Vid 41-årsålder är det att komma hem från jobbet, oftast halvt död av veckan, hälla upp ett glas vin, ladda partytallriken (en sån där häftig kvarleva från 90-talets tapasfeber) med diverse ostar… Continue reading Youtubefredag!
Jag fortsätter att utgå från förra årets årsbästalista här på BCNVT i mitt bloggande. Jag blev tipsad om något mycket fint och speciellt där i form av den italienska, skolade experimentmusikern Caterina Barbieris album Fantas Variations. Det är egentligen bara en låt, ”Fantas”, som framförs i olika versioner, som ett slags inneboende väsen, en själ… Continue reading Spökfantasier
Eftersom jag inte riktigt kände igen mig i någon av de sju musiklyssnar-personas som listades i måndagens blogg-inlägg Persona 2022 var jag förstås tvungen att försöka definiera min nummer 8. Let’s go! En avgörande faktor för vilken persona som ska framträda är givetvis livssituationen, just nu, 2022. Jag hör talas om människor som har närmast… Continue reading Kärlek & uppror
Persona är ett begrepp inom psykologin, som den schweiziske psykologen Carl Gustav Jung beskrev som den "roll" individer spelar i sociala sammanhang, alltså det beteende som de visar upp för omvärlden. Det finns olika kategorier av personas utifrån kulturkonsumtion och musiklyssnande – var passar du in? Persona 1: ADHDDu scrollyssnar igenom streamingspellistor och lapar glupskt… Continue reading Personas 2022
I wrote and recorded The Prison in 1974. Much have happened since then. The concept embodies here a "soundtrack to a movie which plays out in your mind's eye". Still seems a bit out of reach but not as much as it once was. The advent of the music video has furthern shown, to an… Continue reading En bok med ett soundtrack – några rader om Michael Nesmiths multimedia-konstverk
Härmed inleds bildberättelsen Mikroskopisten, om Vera Aurora, som arbetar i Slakthusområdet 1914. En mikroskopist kontrollerar att köttet inte är infekterat. Den här berättelsen tar avstamp från en verklig sjukskrivning av en mikroskopist år 1914. Men detta är en surrealistisk fantasi. Vera Aurora kommer att hitta sin själsfrände i ett djur som hon lär känna. Nu… Continue reading Mikroskopisten
För varje dag som går, varje minut som tickar blir man mer och mer övertygad om det meningslösa i att försöka vidareutveckla det konstnärliga i popmusiken, att försöka hitta nya osnitslade banor ut i vildmarken. Det är en ganska deprimerande tanke, även om det i förlängningen kanske inte är så farligt som man tror. Men då… Continue reading Popen som bubblar och kokar över
Varför väljer man att skriva om något av det svåraste att beskriva? Något som egentligen bara är en känsla, en sinnesstämning, en tanke men framförallt något visuellt. Well, antagligen för att det är något som följer mig konstant, något som till och med ofta letar sig in i mina drömmar. Jag pratar om lystern, ljuset,… Continue reading “THE SHEEN!”
Det nya är att alla har blivit gamla. En intressant aspekt av att både popfans och artister börjar bli till åren komna är att initierade betraktelser av åldrandet ryms inom popens ramar. När några av de intellektuellt skarpa släpper ny musik under pandemiåren visar sig kroppen vara påtaglig. Bästa låten på Momus nya album Smudger… Continue reading Den stundande nattens popmusik
Även om de senaste åren blandas i en förvirrad coronadimma, även om musikscenen i stort är suicidalt hyper-kommersialiserad, går det fortfarande att urskilja en musikalisk stjärnhimmel – och de lågfrekventa pulserande ljuden från stjärnorna förlåter det mesta. Nedan listar vi våra favoriter från 2021; först i en sammanslagen albumlista, sedan blandade individuella. Stefan Zachrisson 1.… Continue reading Favoriter 2021
Text: Stefan Wesley Sagan om Perfume skulle göra sig bra som film. Tre skoltjejer som bildar ett j-pop-band och uppträder på danstävlingar och varuhus inför gles, halventusiastisk publik. De släpper ett par singlar lokalt i Hiroshima och börjar få en liten publik, men de uppmärksammas också av ett skivbolag i Tokyo, dit de flyttar. En… Continue reading Perfume – Chocolate Disco (låt, 2007)
Text: Petter Strömberg Minns du hur du upptäckte ny musik vid millennieskiftet? Själv har jag allt blekare minnen av hur det gick till. När jag återvänder till Citrus tjugo år gamla ep Wispy, No Mercy för att skriva den här texten är den allra största insikten att det en gång i tiden var oväntat mycket… Continue reading Citrus – Wispy, No Mercy (ep, 2000)
Text: Hansi Güçlüer Nobukazu Takemura är något av en ängel. En eftertänksam, genomvänlig själ vars brokiga bana har varit så okänslig för modets nycker att den överlevde en riskabel peak mitt i de stora trumbeatsens nittiotal. Kyotos främste latin jazz-ambassadör är lågmäld och mediaskygg, gillar mest barnsliga saker och stöper om all musik som når… Continue reading Nobukazu Takemura – Child´s View (album, 1994)
Text: Krister Bladh Året är 1987. Året då den nya gitarrmusiken från Storbritannien börjar sprida sig ut i världen. Det som senare kommer att bli känt som ”indie pop” cementeras av Bristol-bolaget Sarah Records. Inom några år startas copycat-etiketterna The Bus Stop Label, A Turntable Friend och Summershine runt om i världen (USA, Tyskland respektive… Continue reading Flipper’s Guitar – Three Cheers For Our Side (album, 1989) / Cornelius – The First Question Award (album, 1994)
Text: Klas Senatus Sjögren Peter Rehberg, bättre känd som Pita, har gått bort. Jag är mån om att försöka uppskatta och skriva om favoritartister när de är i livet, framför allt då somliga har en tendens att tillskriva döda artister sådant som aldrig var aktuellt när de fanns i livet. När jag fick syn på… Continue reading RIP wicked Rehberg
BCNVT 