Text: Stefan Wesley
Sagan om Perfume skulle göra sig bra som film. Tre skoltjejer som bildar ett j-pop-band och uppträder på danstävlingar och varuhus inför gles, halventusiastisk publik. De släpper ett par singlar lokalt i Hiroshima och börjar få en liten publik, men de uppmärksammas också av ett skivbolag i Tokyo, dit de flyttar. En av skivbolagscheferna säger till dem att även om de planerar att ge ut ett par singlar så borde de börja tänka på en annan karriär. Men det är nu det börjar hända saker.
Skivbolaget har även kontaktat Yasutaka Nakata som bl.a. gjort sig ett litet namn med sin Daft Punk-influerade duo Capsule och som j-pop-producent. Nakata gillade inte alls skivbolagsfolket men åtog sig ändå uppdraget som Perfumes låtskrivare och producent. Idén Nakata hade var att blanda Perfumes j-pop med Yellow Magic Orchestras technopop och Daft Punk med inspiration från tv-spel. Skivbolaget spann vidare på idén och gav Perfume en ny look med mer grått och svart i stället för det j-poppiga färgglada. De lämnade space-age och blev sci-fi.
Men genombrottet dröjde. Första Nakata-producerade singlarna sålde ganska dåligt, Perfume fick fortsätta uppträda på småhak och det fanns många som trodde att Perfume inte skulle finnas särskilt länge till. Men på Alla hjärtans dag 2007 släpptes plötsligt singeln ”Fan Service”, förpackad som en chokladask med tillhörande DVD-singel och booklet. Ett tack till fansen och ett bevis på att Perfume verkligen inte hade några planer på att ge upp.
Ena låten på singeln, ”Chocolate Disco” med sin enkla, mullrande syntbas och smittsamma refräng, upptäcktes av popstjärnan Kimura Kaela som genom att nämna Perfume i ett radioprogram, och dessutom spela ”Chocolate Disco”, introducerade dem för en stor, ny publik. ”Chocoreito… disuko… disuko-ko-ko”
”Fan Service” var den första singeln från albumet Game, där Yasutaka Nakata verkligen lekt och experimenterat i studion. I sann Isao Tomati och Yellow Magic Orchestra-anda har han sökt efter de perfekta ljuden när han blandat technopop med j-pop, techno, house, chiptune, shibuya-kei. Lite vad som helst med syntiga hookar och lätt robotiserade röster som sjunger catchiga melodier.
Inspelningsprocessen var lite annorlunda jämfört med tidigare då sången spelades in på en färdig låt. Nu var i stort sett inte mer än melodierna klara när Perfume klev in i Nakatas hemmastudio för att sjunga in melodierna. I stället för att sjunga med inlevelse fick de order om att sjunga ungefär som de pratade. Detta för att det lättare skulle gå att manipulera och mixa in sången i musiken. De tre rösterna sammansmältes till en gemensam klang och användes av Nakata ungefär som ett instrument. I över två år satt Nakata i sin studio innan han klev ut med vad som skulle visa sig bli det första technopop-albumet att toppa japanska listan sen Yellow Magic Orchestras Naughty Boys 1983. När Game släpptes 2008 gick det direkt upp på japanska förstaplatsen, kritiker var lyriska och Perfume blev megastjärnor.
Idag låter Game bitvis daterat, men det har ändå åldrats med värdighet. De flesta låtarna på albumet håller bra på egen hand och kunde ha varit singlar. Just singlarna ”Baby Cruising Love” och ”Polyrhythm” med sina tydliga Daft Punk-influenser nämns ofta som albumets bästa, medan ”Chocolate Disco” däremot nämns förvånansvärt sällan. Glad och klämkäck uptempo går inte hem hos kritikerna, men hos fansen är det en stor livefavorit när den inledande blippande synten kör igång, Nocchi, A-Chan och Kashiyuka sjunger ”chocoreito” och publiken vrålar till svar ”DIS’KO”.
BCNVT / BIBLIOTEK 