Text: Mattias Holmberg
”Tokyo Glasgow”. Enligt Google tar det omkring 16 timmar med flyg att flytta en kropp från den ena platsen till den andra, men det finns samhörighet som för en stund kan överbrygga fysiska avstånd. Skotska The Pastels och japanska Tenniscoats delar med sig av känslan i sin gemensamma låt. Lugn, skimrande, längtansfull, melankolisk; det är lätt att föreställa sig någon som står vid stranden av en ö och drömmer om och söker kontakt med en likasinnad på en strand vid en annan ö långt borta. I det stilla, skimrande havet framträder konturer, en spegelbild, som upplöses och sedan framträder igen för att senare försvinna för alltid.
Föreställningen om livets flyktiga, sorgliga skönhet är central i japansk estetik. Vi har ”mono no aware”-begreppet, bland annat besjunget av en annan skotsk kosmopolit, tidigare japanboende Momus, i låten ”The Sadness of Things”:
Mono no aware
The sadness of things
Blinded with tears
I can still see
My insignificance
In an indifferent universe
Det är en djup förståelse av livet och tingen, sorgen i insikten att skönhet är lika övergående som en körsbärsblomning. ”Tokyo Glasgow” är denna insikt klädd i toner. Vårda den samhörighet som finns.
BCNVT / BIBLIOTEK 