Lite gnäll om svensk musikkritik

Härom veckan publicerade Torbjörn Elensky ”Kultursidorna fyller inte längre sin funktion” i Respons. Läs gärna den om du inte redan har gjort det! Jag instämmer om det mesta i texten, i känslan av hur kultursidorna präglas av ”kommersialism, värdegrundsuppfostran och självupptagenhet hos skribenterna”. Även om jag egentligen inte kan relatera till utgångspunkten, denna väldiga tilltro… Continue reading Lite gnäll om svensk musikkritik

Vita fält och plötsliga glimtar av blått

På twitter finns det ett antal bot-konton som endast lägger upp citat av en speciell författare. Yukio Mishima Bot, Baudrillard's America och Tranströmercitat är tre stycken jag rekommenderar. Döda författare som fortsätter tala ur flödet. Som en uppenbarelse mitt i rundgångsdebatten om debatten. Några rader av Mishima, Tranströmer eller Baudrillard blir då lite som att… Continue reading Vita fält och plötsliga glimtar av blått

Meta

Vi bryr oss inte bara om konstnärlig kvalitet ändå ut i fingerspetsarna, verkligen inte – varje år genomför vi, i samarbete med Cosi-tech AB, även en undersökning av svenska folkets BCNVT-vanor utifrån tillgängliga data. Allt för att förfina och säkerställa det erbjudande vår leverans utgör. Vi fick följande medskick tillbaka:Vilka är n? Det är ändå… Continue reading Meta

Popmusik i det debattindustriella komplexet

Kendrick Lamar är en perfekt popartist i det debattindustriella komplexet. Texterna på hans förra album ledde till att han tilldelades Pulitzer-priset och på det nya albumet Mr. Morale & The Big Steppers ser han sig själv som en profet, besatt av att säga sanningen, och att inte väja för ett enda hinder för att komma… Continue reading Popmusik i det debattindustriella komplexet

50% mindfulness och 50% huvudvärk

Stefans lista 1/6 inspirerade mig till att försöka mig på en egen, vilket var lättare sagt än gjort. Vissa år tedde sig fullständigt omöjliga och fick ersättas med EP:s, andra hade hur många kandidater som helst (se exempelvis 1981 där jag i ren protest har med två kandidater som jag verkligen inte kan välja mellan).… Continue reading 50% mindfulness och 50% huvudvärk

The Sound of My Feet on This Earth Is a Song to Your Spirit

Det finns en lite pretentiös hippe-dude-vibe över Alabaster DePlume (bara det namnet liksom) och hans musik. Han heter egentligen Gus Fairbairn (och har alltså valt namnet Alabaster DePlume själv…), uppvuxen i Manchester, idag verksam på Londons jazzscen. Släpper skivor på bland annat International Anthem (hem för underbara Angel Bat Dawid exempelvis). I centrum av musiken… Continue reading The Sound of My Feet on This Earth Is a Song to Your Spirit

Pop på svenska: 1964–2022

Det är den sjätte juni och svensk nationaldag och jag flaggar helst för svensk musik. Listan nedan – med en albumfavorit per år – inleds 1964 med Jazz på svenska som för mig är den tidigaste riktigt oundgängliga svenska fullängdaren. Urvalet är varken mer eller mindre allmängiltigt och slutgiltigt än vad en subjektiv smak alltid… Continue reading Pop på svenska: 1964–2022

Om att kolla på TOP GUN i 4DX!

Disclaimer: denna post är inte sponsrad av Nordisk Film Bio (eller?). Förra bloggposten jag skrev handlade om att kolla på meditativt långsam film om ingenting (ihop med fnittrande colombianska tanter). Den här gången kommer det handla om en DIAMETRALT motsatt filmupplevelse: nämligen att kolla på nya TOP GUN i det nya, spektakulära formatet 4DX! Vad… Continue reading Om att kolla på TOP GUN i 4DX!

Om att kolla på meditativt långsam film om ingenting ihop med fnittrande colombianska tanter

Någon vettig förklaring till något ges aldrig. Allt blir bara en snyggt gjord meditativt långsam film om… ingenting. - Jan-Olov Andersson Jag var och såg thailändske experimentfilmaren Apichatpong Weerasethakuls (jag gillar honom så mycket att jag inte behövde googla stavningen) nya film, hans första internationella, "Memoria" på bio för några veckor sedan. En mycket, mycket… Continue reading Om att kolla på meditativt långsam film om ingenting ihop med fnittrande colombianska tanter

Äventyret på andra sidan havet

Precis som Stefan fascineras jag verkligen av Saults nya skiva. Hur hamnade de där kan man undra?  Efter hela fem skivor på tre år, märkliga och självklara allihopa. När de är som bäst känns det som om de får in halva pophistorien på bara några minuter, säg, Thriller, Donny Hathaway-disco, Tony Allen och något Brasilianskt.… Continue reading Äventyret på andra sidan havet

Saults friska fläkt

Den frenetiskt produktiva producenten och låtskrivaren Dean Josiah Cover framstår som en samtidens motsvarighet till Burt Bacharach på sin 1960-talspeak. Hans konstnärliga linje – med lika delar kommersiell popkänsla och konceptuell avant-hjärna – är lika skarp oavsett om han samarbetar med Little Simz och Adele eller släpper egen Sault-musik. Så vad gör man när man… Continue reading Saults friska fläkt