Det är 1988 och Donna Summer har ingen aning om vart hennes karriär är på väg. Hon har haft framgångar på 80-talet, men de två senaste albumen har misslyckats med att uppnå guldstatus i USA. Det tar allt längre tid mellan skivorna, och – desto allvarligare – hela hennes status tycks vara i fara. Den… Continue reading Donna At PWL
Category: Uncategorized
Vernachlässigte Muziek
Måndag och sovmorgon. Behöver inte vara inne vid Odenplan förrän halv ett ungefär. Kanske skulle jag ta och promenera hela vägen in till stan? Att promenera med musik i öronen är en favoritsysselsättning och har så varit i säkert en tjugofem år nu. Från kassett, cd, mini-disc, mp3 till Spotify. Har jag glömt någon del… Continue reading Vernachlässigte Muziek
Cabalistic innuendos #1
Cocaine dealer smoking electronic ciggs, out on a chilly evening in the AZ desert AN ALLUSION TO EVERYONE'S FATE otherworldly gets me every time but then I'm very fickle Everybody cha-cha-cha! did they go out of tune twice? Brilliant. Superbe, envoûtant, magnifique !! played it at least 100 to 200 times on, and on, and… Continue reading Cabalistic innuendos #1
Rum 5
Blogg-roll
På 00-talet tillhörde blogg-rollen (= länklistan med rekommenderade andra bloggar) själva fundamentet. Det som signalerade att det här minsann var en "bloggosfär", den nya digitala offentlighetens fräscha community. Blogg-rollen var alltid placerad väl synligt i höger-, eller vänsterspalten på ens blogg och genom länkarna visade man lika mycket vem man gillade som sammanhanget man gärna… Continue reading Blogg-roll
Mixen som det aldrig blev något av med
Kom på att jag skulle försöka mig på att göra ett gammalt hederligt blandband, fast digitalt då, det har jag inte gjort sedan 90-talet. Alltså laddade jag med hjälp av en kompis hem ett stort antal låtar som med lite god vilja kan klämmas in i min nästan egenpåfunna musikstil cosi-tech (förklarar en annan gång,… Continue reading Mixen som det aldrig blev något av med
Notes on the art of daydreaming
In his Critique of Judgement Immanuel Kant asks ”whether dreams might not be a purposive arrangement made by nature [because] if no such force moved us inwardly […] sleep would even in a healthy person probably be a complete extinction of life.”* Sleep without any cognitive activity can indeed equal death. While this fact might… Continue reading Notes on the art of daydreaming
Topplista! 2015 års hittills bästa låtar enligt mig:
1. The Go! Team "The Scene Between" 2. Zedd feat. Selena Gomez "I Want You To Know" https://youtu.be/X46t8ZFqUB4
A Grin without a Cat
För en dryg månad sen var jag i Lund, jag hade vägarna förbi. Närmare bestämt var det den 6 februari, det var en fredag, samma kväll som en fjärrvärmeläcka fick Clemenstorget i de allra mest centralt belägna delarna av staden att översvämmas med miljontals liter skållhett vatten [vattenmängd ej faktagranskad, förf:s anm]. Ni har säkert… Continue reading A Grin without a Cat
Den där Parzival
Det är bra dagar att vara vän av det smått hemliga bandet The Marble Fauns. Efter att ha vart tysta ett tag började de i fjol fullkomligen spotta ur sig låtar på Soundcloud - en väldigt blandad kompott, nånstans i gränslandet mellan disco och konst som jag är långt ifrån att ha absorberat fullt ut än. Här… Continue reading Den där Parzival
The possibilities are endless
Det finns ett klipp från ett scensamtal på BFI London Film Festival hösten 2014 som är riktigt lysande. Regissörerna Edward Lovelace och James Hall får lägga ut tankarna bakom dokumentären The Possibilities are endless, om det icke-linjära angreppssättet tänkt att gestalta tillfrisknandet från en allvarlig hjärnblödning. Edwyn Collins, låtskrivaren och sångaren som är filmens huvudperson,… Continue reading The possibilities are endless
Mobilt musiklyssnande
En gång i Stockholm förra året promenerade jag omkring med min bror. Vi letade efter något. Minns ej vad. Men gatorna var tomma, det var söndag, och staden låg under en tunn dimslöja. Hus och kyrkor en bit bort avtecknade sig bara knappt – behagligt grå. Då och då är det som att väder- och… Continue reading Mobilt musiklyssnande
GRATTIS
Ännu ett blogginlägg, ännu en världspremiär
I dagarna släpper ett av Sveriges bästa popband, Most Valuable Players, den tredje och sista kassetten i Audio Anyways-serien på Zeon Light. Den här fina låten, "Rymdångest", med Jens Lekman på sång, är hämtad därifrån.
På dagarna undrade jag hur de hade det, våra nya låtsasgrannar
Jag har varit i arkivet igen. Öppet arkiv alltså. Det händer ju ofta, kanske nästan oftare än jag ser ett aktuellt program på Svt Play. Men senaste arkivbesöket mynnade ut i ett slags maraton, och nästan en parallell verklighet. Det började med att min sambo en kväll för snart tre veckor sedan klickade runt i… Continue reading På dagarna undrade jag hur de hade det, våra nya låtsasgrannar
Brook/Eno/Lanois: Hybrid (EG, 1985)
Michael Brook utvecklade i början av 80-talet the infinity guitar, som omvandlar och drar ut på tonerna i det oändliga – om man så vill. Det öppnade för en helt ny klangvärld; gitarren kunde ges en roll som inte var olik penselns. Och den som vill måla med ljud gör förstås klokt i att bjuda… Continue reading Brook/Eno/Lanois: Hybrid (EG, 1985)
“Varför är vi inte i Paradiset?”
Söndag och planerar att ägna en stund av dagen åt att skriva veckans blogginlägg. Kommande veckas kalender är tjock och ska det bli något är det nog idag jag bör skriva. Vet egentligen inte alls om vad men har funderat på en text med namnet “Till bloggens lov” där jag försöker gräva lite i vad… Continue reading “Varför är vi inte i Paradiset?”
Nio frågor, nio svar – Ingen våg/Miljoner döda
Det oväntade i vardagen, och det vardagliga i det oväntade, har alltid varit min vän. Således ser jag ett värde i säg, en internpostpåse, om avsändaren är Ingen våg och innehåller några kryptiska fotostatkopior och en kassett kallad Den krockade frun. 1. Vilken är den senaste filmen du inte såg färdigt? "Bandh Darwaza", en indisk… Continue reading Nio frågor, nio svar – Ingen våg/Miljoner döda
Pusselmakaren vilar ut
Pessoa, pop, Portugal
Första kvällen i Lissabon letar vi efter ett någonstans att äta middag. Vi tittar över torget och bestämmer oss för det första stället vi får syn på. Det heter Cafe Martinho D'Arcada och även om jag kanske borde ha hört talas om det tidigare blir jag paff när jag ser att stället är lika mycket… Continue reading Pessoa, pop, Portugal














