Home

Jag har varit i arkivet igen. Öppet arkiv alltså. Det händer ju ofta, kanske nästan oftare än jag ser ett aktuellt program på Svt Play. Men senaste arkivbesöket mynnade ut i ett slags maraton, och nästan en parallell verklighet.

Det började med att min sambo en kväll för snart tre veckor sedan klickade runt i arkivet och, halvt på allvar tror jag, drog igång första avsnittet av serien Goda grannar från 1987. Det är en serie jag minns väl, fast egentligen bara i form av vissa fragment om jag tänker efter. Jag var bara fem år när serien började sändas men tror att jag såg ganska mycket av den. Det är ett roligt återseende, ansikten och miljöer framkallas på nytt ur minnesvrårna. Just det, så såg det ju ut på Iris kafé där grannarna hängde hela tiden! (Faktiskt orealistiskt mycket tid sitter de där, kaféet är Goda grannars Friends-kafésoffa).

Vi fortsätter att titta. Avsnitten är korta, max en halvtimme. Vi klipper i snitt 3-4 (kanske 5) per kväll. Det har inte tagit lång tid att lära känna karaktärerna. Rödlockiga Iris som är själva navet i hyreshuset med sitt kafé, och hennes lika rödlockiga kollega Desirée. Axel i tobaksaffären vägg i vägg. Pierre, den osympatiska pengatörstande slyngeln i Peter Dalles kropp. Helge, Iris man som renoverar möbler och röker pipa i verkstan på gården. Översten Claes som i varje avsnitt tar illa upp av grannarnas slarviga tilltal (han har ju uppgraderats från major till överste!). Tonåringarna Annelie och Millan, småbuttre portvakten Sten som beställer in sin äggmacka dag efter dag…

Jag ska inte räkna upp alla. Det är tydligt att skaparna till serien velat locka tittare i alla åldrar, det ska finnas en granne för alla att spegla sig i. (Vilka grannar är vi då? Det har vi förstås diskuterat under eftersnacken där hemma. Men det frågade du ju igår också! sa sambon andra – tydligen – gången saken kom upp. Jag är fortfarande osäker på vem jag är.)

Det finns tre säsonger. Efter ungefär två och en halv vecka har vi sett alltihop, 48 avsnitt. Det är alltså totalt ett dygn i grannarnas sällskap. Redan första säsongen märker jag hur de finns med mig även under dagarna. Som om kaféet fanns då också. Jag ser fram emot att komma hem till kaféet! tänker jag vid kontorsskrivbordet. Undrar om de har det stressigt under lunchrusningen… Det är förstås ett visst vemod som infinner sig när det till slut är över. Vi ville inte släppa taget, så vi lät grannarna stanna kvar hos oss en stund. Vi googlade inspelningsadressen och vandrade lite längs gatan i street view. Pratade om allt vi varit med om senaste tiden, diverse frågetecken som lämnats outrätade, och hur vi hoppades att det skulle gå sen. Bortom säsongerna. Tror du de blir ihop igen? Och undrar hur blir det med campingsemestern som de har planerat…

Det är härligt att kasta sig in i en fiktiv värld så där. Och fascinerande hur vi låter oss tro på den världen. Helst vill vi inte tänka på att grannarna bara är skådespelare allihop. Sambon upptäcker att han och en av skådespelarna har flera gemensamma facebookvänner. Det är inte sånt vi vill veta. Vi vill lämna in fåtöljen som katten klöst sönder hos Helge i hans pipinrökta verkstad. Kanske ta en kaffe hos Iris på vägen hem.

Skärmavbild 2015-03-06 kl. 16.10.40 Skärmavbild 2015-03-06 kl. 16.13.18 Skärmavbild 2015-03-06 kl. 16.17.10 Skärmavbild 2015-03-06 kl. 16.19.42 Skärmavbild 2015-03-06 kl. 16.20.37

Bilder: Öppet arkiv

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s