En om inte förlorad men sällsynt konst numera är “liner notes” – små pretentiösa texter på skivomslag som inte rör låttitlar och basfakta kring de medverkande, utan mer är associativa ingångar till musiken. Det var i så fall jag tänkte med mina bidrag till The Embassy och Friendly Noise, som blandade citat, hittepå och referenser (såväl interna som historiska; Pessoa, Horkheimer, impressionism…), i en patetik jag kan stå för. Undertecknandet till Futile Crimes var för övrigt första gången Friendly Noise nämndes publikt, ett halvår innan vi släppte Friendly People Making Noise.
En anledning till att jag kom att tänka på allt detta, från för så länge sedan, var att jag såg att Magnus Haglund den 25 november på Folkteatern i Göteborg kommer att samtala med The Embassy utifrån just det 20-årsjubilerande debutalbumet Futile Crimes. The Embassy kastar ett ögonkast bakåt, men framstår mer och mer som ett svenskt The Fall, en konstant egen liten värld som alltid finns där; då, nu och framöver.
BCNVT 
[…] emellan… Citatet i häftet snodde jag från Max Horkheimer (1895–1973). För att citera mig själv: “En om inte förlorad men sällsynt konst numera är ‘liner notes’ – små […]