Får det lov att vara lite flöjtmusik i gryningen?

Film, litteratur, bildkonst, tv-serier, visst, de här grejerna kan ge mig mycket, men det finns ingenting som berör mig så djupt som fantastiska poplåtar eller musikstycken. De når alltid högre än den bästa filmen eller litteraturen eller konsten. Lilla jag får kontakt med något gudomligt genom musiken.

Inte bara jag är inne på det här. Ingmar Bergman ställde den filosofiska frågan ”Varifrån kommer musiken?” i sitt sommarprat 2004. Han förundrades över hur vanliga människor kan framkalla något så underbart som musik.

Och såklart är jag förtjust i skildringar av hur små obetydliga varelser får vara med om något större än livet genom mötet med rytmer och toner. Den bästa musikjournalistiken är full av det och ibland kan det vara lika upplyftande att läsa om det som att lyssna. Kapitlet Flöjtmusik i gryningen i Kenneth Grahames barnbok Det susar i säven är ett ypperligt exempel.

Utterungen är försvunnen och Råttan och Mullvaden bestämmer sig för att ro uppströms längs floden en natt för att leta. Gryningens första bris får det att susa i säven. Snart ska de små djuren få vara med om något gudomligt. ”Så vackert och så egendomligt och så nytt! När det nu tog slut så snart önskar jag nästan att jag aldrig hade hört det. Det har väckt en längtan i mig som gör ont, men ingenting känns lika viktigt som att bara få höra det där ljudet en gång till och fortsätta med det i all evighet. Nej! Där var det igen!”

Jag läser kapitlet om och om igen, jag blir så upprymd och rörd. Det är lika bra som att lyssna på en riktigt bra poplåt.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.