Precis som Elin skrev här på bloggen så har Spotifys rekommendationer börjat bli förbluffande träffsäkra. Jag tycker det är obehagligt. Tack och lov så står digital lyssning för endast en tredjedel av mitt musikintag, resten går via den hederliga, gamla vinylsvarven. Och jag ska ge er ett tips om hur ni kommer ifrån strömlinjeformad, algoritm-baserad lyssning: gå ut och chansköp! Det finns säkert en loppis eller skivbörs i närheten som tillhandahåller backar med skivor för endast en tia styck, gå dit och köp en näve plattor som kittlar fantasin. Det finns så mycket man kan gå på, omslag, låttitlar, skivbolagsnamn, artistens utseende, whatever.
Efter ett tag lär man sig knepen, och jag är stolt över att jag i nuläget har en nöjdhetsratio på över femtio procent när det gäller loppisköp. Har man inga dylika månglare i närheten så finns ju alltid internet, t.ex. Discogs som erbjuder liknande kickar om man lär sig hur deras filtreringssystem fungerar. Det blir lite dyrare såklart, men samtidigt får man hela världen som lekplats. Den här b-sidan hittade jag på en singel som jag inte kunde låta bli eftersom jag fick en så bra vibb av omslag och titlar. Tvåhundra spänn kostade den, men väl jävla värt varje krona:
[…] påmind om det här när Per Johansson för några veckor sedan uttryckte sin förtjusning inför YouTube som musikalisk skattkista och vilka fynd algoritmerna kan leda en till där. Den vrå som jag råkade hitta fanns också på YouTube. Nu minns jag inte vad som ledde mig just […]