Efter att vi hade ätit middag igår kväll reste jag mig från bordet och gick bort till datorn på skrivbordet framför vardagsrumsfönstret, jag tror jag skulle sätta på någon musik eller kolla något på nätet. Men framme vid skrivbordet hörde jag koltrasten utanför: så starkt och gällt att jag måste öppna fönstret och släppa in ljudet. Fastän det var rätt så kallt stod jag med fönstret på glänt tills lätet efter några minuter upphörde.
Det är speciellt varje vår när koltrastsången börjar höras, ofta från en oidentifierbar position som kanske upptäcks efter en stunds spanande mot trädkronor och hustak. Koltrastens klara, högljudda jinglar gör en uppmärksam om rymden. Inte ’yttre rymden’ alltså, utan rymden omkring oss, att det inte finns något tak. På vintern känns taket, men man blir medveten om att det har känts så först när kvällarna börjar bli ljusare och koltrastens toner spränger taket – himlen finns! När jag stod vid det öppna fönstret sökte jag av trädsiluetterna som var svarta tunna streck mot himlen som ännu var blå fast klockan slagit åtta. Jag lyssnade efter ledtrådar och var beredd på att få syn på en koltrastsiluett, men fick nöja mig med sången någonstans i träddungen.
Fågelsång är kompositören Ryuichi Sakamotos favorit bland vardagsljuden. Det har jag vetat sedan 23 september 2010. Dagen innan hade Sakamoto annonserat i en tweet att han tänkte hålla en frågestund – eller Q&A som han skrev – vid ett visst klockslag nästa dag. Jag minns inte om jag upptäckte det i tid av en slump, kanske via någons retweet, eller om jag såg den färska tweeten och satte en påminnelse för att vara på hugget när frågestunden skulle börja. Men jag satt i alla fall bänkad framför min vita lilla mac medan frågorna och svaren dök upp i mitt flöde. En liten högtidsstund. Jag minns bara vilken fråga jag själv ställde och vad svaret blev. Alldeles innan frågestunden var över svarade Sakamoto på min fråga som lydde ’Which is your favorite everyday sound?’:
Det kändes stort, trots det kortfattade svaret. Och jag har kommit att tänka på händelsen ibland, kanske särskilt när Sakamoto har synts i medierna. En gång har jag också sett honom på närmare håll, från en bänkrad i stora konsertsalen på Uppsala Konsert och Kongress där han och flygeln delade scenen med Alva Noto och rytmiskt blinkande ljusinstallationer. När jag satt där påmindes jag nog om vår lilla interaktion på twitter och om fågelsången som han tycker om.
Jag letade efter tweeten med svaret på min fråga häromdagen. Man får bläddra och scrolla en del för att komma till tidig höst 2010, men jag hittade den. Men vilka var de andra frågorna och svaren? Jag började leta för att se om hela frågestunden skulle dyka upp, men den skymtade till fragmentariskt. I några tweets syntes bara svaren, inte frågorna. Några av de frågor och svar som jag hittade lägger jag här, som smågodis för alla Sakamoto-fans att suga på i väntan på att den nya dokumentärfilmen Coda når Sverige.
BCNVT / BIBLIOTEK 