Tänkte bara lite kort tipsa om en väldigt bra skiva som du troligen inte hört talas om, nämligen svensk-venezuelanska Linda Sjöquists “Hogar Monocromático”, nyligen utgiven på den lilla Malmö-labeln Nytt Arkiv.
Allt jag vet om Linda är att hon är en venezuelanska som de senaste åren huserat i Malmö. Inte mycket till bakgrund och google var inte särskilt hjälpsamt, så vi går direkt på det musikaliska. Linda spelar en slags egensinnig folk med drag av tropicalia, lo-fi och lite annat smått och gott. Texterna är på spanska med några korta avbrott på engelska. Lindas fina, reverb-indränkta röst är på de flesta låtarna enkom ackompanjerade av gitarr men får ibland sällskap av synthar och andra instrument (i “Terciopelo” får t.ex. en motor agera rytm). Känslan i musiken är vemodig och vacker med ett lätt drömmigt anslag – det är dock inte tal om någon anemisk “dream pop” där allt bara är fluff. Ska vi spela referens-boogie låter det lite som om Milton Nascimentos och Julee Cruises kärleksbarn ger dig en cd-r efter en caféspelning. Men jag tror inte genrer och referenser egentligen är särskilt viktiga för henne. Låtarna låter som de låter därför att hon känner ett behov att uttrycka sig musikalisk, punkt.
Min spanska är på nivån att jag känner igen några ord här och där så texterna skjuter mig rätt mycket över huvudet. Det behöver inte nödvändigtvis vara ett minus, jag har alltid i första hand lyssnat på melodier och känslan i musiken och i andra hand på texterna. En fördel med att lyssna på musik på språk man inte förstår är annars immuniteten mot riktigt dåliga texter. Har dock en stark känsla av att Linda inte är någon spansktalande motsvarighet till Dungen (som jag faktiskt kan förstå är populärare i Nordamerika än Sverige, hade nog gillat dom bättre själv om jag inte fattade latjolajban-texterna).
Enligt beskrivningen på bandcamp är skivan “ett resultat av komplikationer i mitt hemland Venezuela och hur kärleken, språk och nya platser förändrat mitt liv”. Den politiska dimensionen hade jag nog missat men resten hade man nästan kunnat gissa sig till. Känslan jag får av sångerna är att de känns som hastigt nedtecknade vykort ur ett liv i ständig förändring.
Den här texten är egentligen onödig. Allt jag egentligen ville berätta är hur vacker “Eternoretorno” är:
“Hogar Monocromático” finns att streama på luftslottet spotify men tycker du som jag att Daniel Ek redan tjänat tillräckligt med stålar så rekommenderar jag att istället köpa skivan digitalt eller på kassett på bandcamp. Det är den värd. Är du i Malmö ska kassetten också finnas att införskaffa på den eminenta skivbutiken Rundgång.
“Monokromt hem”, som albumets titel översätts till, är för övrigt en rätt träffande beskrivning på Malmö, som de senaste månaderna gått uteslutande i olika nyanser av grått – den livslust-dödande gråheten endast avbruten av ett och annat gult eller rött tegelhus.
BCNVT / BIBLIOTEK 