Home

keychange

Det släpptes en viss typ av popmusik för ungefär tio år sedan. Det var som att den ansiktslösa dansmusiken och den experimentella sidan av indiepopen möttes och fattade tycke. Ideal av anonymitet och DIY rådde i produktionen och distributionen skedde via nedladdning från Soulseek och mp3-bloggar. Ofta fick man som lyssnare vara med om en kul grej, men den bestående upplevelsen var av kontextlöshet, av flyktighet. Ett band, eller snarare ett namn, kunde ha något slags hit i vissa små kretsar för att sedan snabbt glömmas bort. Det fanns inga förväntningar på att höras igen. Det hör till sakens natur att det är svårt att minnas namn och titlar tio år senare. Det mesta är borta både ur mitt minne och ur det kollektiva minnet. I bästa fall har någon lagt ut en egenhändig video flera år senare på YouTube. Mockys ”Micky Mouse Motherfuckers” (2004) var typisk för det jag talar om. Det dök förvisso upp en del Mocky featuring Feist senare, det minns jag.

Det var därför rätt osannolikt att Mocky skulle dyka upp i mitt liv sommaren 2015 och visa sig vara raka motsatsen i alla avseenden. På nyligen släppta Key Change råder ingen brist på identitet. Det sprids en albumstämning, en känslighet för albumets inre liv, som inte står Destroyers Kaputt eller Most Valuable Players Left långt efter. Det är inte ofta det händer, men det finaste med Key Change är att den lyckas skapa en förtrolighet. Det är en sällskaplig skiva, som gärna stannar kvar. De ljuvliga detaljerna i arrangemangen och sätten på vilka melodierna vecklar ut sig lever vidare i mig som lyssnare. Jag går omkring och nynnar och visslar på de här låtarna hela tiden.

Och visslandet är så centralt att det fick namnge min absoluta favoritlåt. Det har släppts en mycket älskvärd video till den där man får följa Mocky (eller Dominic Salole som han heter) under en dag fylld av morgonrockar, té och musikinstrument.

Jag tänker mig att Key Change tar vid ungefär där Marden Hill lämnade Cadaquez 1988. Jag tänker mig också att Daft Punk och Ariel Pink gärna hade spelat in något liknande idag om de hade förmågan.

Key Change är årets bästa album för min del.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s