Home

lou_reed

Dagens överkurs (med medföljande spotify-lista): Lou Reeds solokarriär.

Som de flesta normalt funtade människor älskar jag Velvet Underground. Det har jag gjort sen tonåren (som sig bör). Uttjatade, visst, men helvete vad de var bra! Jag har aldrig gått så långt i min kärlek att jag börjat skaffa live-bootlegs och boxskrällen med studio-outtakes, monomixar och annat mög men ett par gånger om året brukar jag damma av någon de första tre plattorna och kan konstatera att ”nej, rockmusik blir nog inte så mycket bättre än såhär”.

Soloartisten Lou Reed har jag däremot aldrig riktigt brytt mig om. Jag skaffade Transformer i gymnasiet efter att ha betat av Velvet-skivorna men den lämnade inga större intryck. Det gör den inte idag heller, absurt överskattad skiva! (allvarligt: hur kul var glamrocken, egentligen?) Lyssnade även lite på Berlin, den lät bättre men polletten vägrade konsekvent att falla ner på riktigt. Kort därpå, i samband med att Bono och company gjorde sitt bästa för att få mig att hata låten Perfect Day, skaffade morsan Best Of-samlingen och lät den gå varm. Dödsstöten var därmed utdelad och jag placerade Lou Reed i facket ”ganska ointressanta artister man ändå har respekt för” i mitt huvud.

Och där kunde han ha legat kvar om jag inte förrförra hösten hade chansat en loppis-tia på skivan Magic and Loss från -92, mest för att jag var sugen på att släpa hem nåt och lyssna igenom. Till min stora förvåning inte bara gillade jag vad jag hörde utan blev på riktigt berörd av skivan, en konceptskiva om sjukdom och död som Lou skrev i samband med att två vänner gått bort i cancer inom loppet av ett år. Inte en skiva för förfesten, för att uttrycka det milt, men tar man sig tid att lyssna ordentligt på texterna märker man att Lou skriver jättefint, skarpt och roligt (faktiskt!) om ett hemskt ämne som man inte direkt är bortskämd med musikaliska behandlingar av. Skivan är utan tvekan mer intressant på textplanet än till musiken, men åtminstone A-sidan håller nästan rakt igenom även musikaliskt. Mitt intresse var väckt. Och konstigt nog: bara några dagar efter att jag upptäckt Magic and Loss trillade Lou själv av pinnen (hade ingen aning ens om att han var sjuk). Jag valde att se det som ett tecken på att det var dags att ge hans solokarriär en ärlig chans. Och för en sjuklig människa som jag, som älskar att ge mig själv smått masochistiska ”projekt”, så innebär ”en ärlig chans” att lyssna igenom rubbet.

Det tog nästan två år men idag har jag -äntligen!- lyssnat igenom alla Lou Reeds studioplattor från pärm till pärm. Det var ingen enkel uppgift eftersom jag och Lou ligger ganska långt ifrån varandras musikaliska preferenser, även om beröringspunkter finns. Det är en mycket ojämn artist vi har att göra med och inga av skivorna håller rakt igenom. Frustrerande nog är han väldigt ofta mycket bättre på textplanet än det musikaliska. Tänker särskilt på konceptskivorna New York (om… du gissade det, New York) och Songs for Drella (om/till Andy Warhol) som har så starka texter att man nästan kan nöja sig med att läsa dom istället för att behöva bry sig om den småputtrande buttra rock som (oftast) tonsätter dem. Det var kort sagt en ganska kämpig uppgift att lyssna igenom 21 Lou Reed-album och jag har vart tvungen att ta flera långa uppehåll efter att överdoserat på trulig och kärv rockmusik. Men nu är jag klar! Jag vet i tusan om det var värt mödan, men de här 36 låtarna representerar i alla fall det i min mening intressantaste ur hans drygt 40-åriga solokarriär. En hel del fint, ändå. Vad ska jag ta mig an nu?

Edit: På begäran av Spotify-löst Lou Reed-fan, låtlistan:

1. I Love You
2. Going Down
3. Love Makes You Feel
4. Satellite of Love
5. The Bed
6. How Do You Think it Feels
7. Caroline Says II
8. Sad Song
9. Ennui
10. She’s My Best Friend
11. Coney Island Baby
12. A Gift
13. Real Good Time Together
14. Wait
15. Shooting Star
16. Street Hassle
17. Stupid Man
18. Think It Over
19. Heavenly Arms
20. My House
21. Tell It To Your Heart
22. Romeo Had Juliette
23. Dirty Blvd.
24. Endless Cycle
25. Open House
26. Work
27. Slip Away (A Warning)
28. It Wasn’t Me
29. Nobody But You
30. Magician
31. Sword of Damocles
32. Goodbye Mass’
33. Dreamin’
34. NYC Man
35. Call On Me
36. Vanishing Act

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s