Home

Det här är inte rätt plats att breda ut om min kärlek till den maniskt produktive pulp-auteuren Jésus ”Jess” Franco och hans oefterhärmliga, ibland lysande, ofta slarviga, alltid unika, lågbudgetfilmer. Man måste nog vara både en härdad b-filmskonnässör och rubbad på ett speciellt sätt för att uppskatta spanjorens regissörskap fullt ut så jag ska inte tråka ut bloggens läsare med något med så lågt allmänintresse.

Jag håller det kortfattat: för några nätter sedan såg jag Al otro lado del espejo (”På andra sidan spegeln” översatt) för första gången, en karamell från det mest maniska året av alla, 1973, då herr Franco klämde ur sig inte mindre än tio (!!) filmer om man ska tro notoriskt opålitliga internet movie database (inte ens upphovsmannen själv visste nog säkert). Detta var precis vad jag behövde efter att ha plågat mig igenom en handfull av hans värdelösa, fan-bekostade shot-on-video filmer från senare år (allt måste ses) – Franco på toppen av sin förmåga, filmandes exakt den sortens historia han var född att filma: jag snudd på hoppade i soffan av glädje! Jag misstänker dock att den normala filmtittarens reaktioner skulle vara lite mer… sansade. Men det fanns en sekvens i filmen jag kände var värd att plocka ur kakan för ”vanligt” folk, nämligen när filmen en bit in utan förvarning brister ut i ett sju minuter långt jazzstycke om Madeira, ett stycke som gav mig ett brett leende på läpparna:

Några spridda tankar:

  • Visst tusan är det här bra och svängigt på riktigt? För inte kan det väl vara enbart mina översvällande positiva känslor för filmen som helhet som fördunklar mitt musikaliska omdöme?
  • Hur söt är inte huvudrollsinnehavaren Emma Cohen bakom pianot? Och hur snygg och oklanderligt klädd (plus i kanten för Captain America-t-shirten) är inte Franco-veteranen Robert Woods som trumpetaren?
  • Varför ser inte jazzklubbar ut såhär i verkligheten? Åtminstone inga av de få jag besökt. Får du inte lust att slå dig ner och lyssna på ett bra och opretentiöst jazzset, gagga lite, beställa in ett par glas sangria och bli lite semesterfull i den här lokalen är du en människa jag har svårt att relatera till.

Det tog mig två timmar att lista hur man konverterar från DVD till youtube utan att få helt bedrövlig kvalité, plus ytterligare en timme att rensa all malware jag dragit på mig genom att ladda hem tvivelaktiga gratisprogram, så jag hoppas att ni njuter ordentligt…

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s