Home

Idag har två saker återkommande dykt upp i mina sociala medieflöden: fotografiska försök att fånga solförmörkelsen och omaka strumpor. Det första intresserar mig måttligt märker jag. Jag har inte försökt få syn på förmörkelsen själv och de bilder som visar den ser ut som de bilder jag sett från tidigare förmörkelser. (Inte ens det populära norrskenet häromdagen gick jag igång nåt särskilt på, jag glömde att titta efter det och när jag föreställde mig skenet såg jag redan förevigade norrsken framför mig, jag visste ju hur de ser ut…)

Bilderna på de omaka strumporna då. Som ett sätt att uppmärksamma World Down Syndrome Day, som är idag, uppmuntras vi i de sociala mediekanalerna att strunta i att matcha strumporna för en dag och i stället låta fötterna vandra i individuella beklädnader. (Massor av exempel finns att skåda bl a under taggen #rockasockorna.) Jag går nog oftast i omaka strumpor eftersom det är nästintill omöjligt att para ihop enbart svarta exemplar, men den omaka effekten blir förstås blygsam (Har du en strumpa med smal och en med bred resår??). Dagen till ära rotade jag långt inne i garderoben och fann en tygpåse full av strumpor från en, tydligen, mer färgsprakande period i livet.

Skärmavbild 2015-03-20 kl. 14.59.32

Alldeles nyss dök ett inlägg från Svt upp i facebookflödet. De uppmärksammar WDSD med en Rocka sockorna-kategori och det är framförallt avsnitt från serien Joelbitar som fyller kategorin. Jag tänkte på serien tidigare idag, jag tror att jag tyckte om den som liten. Bland avsnitten finns ett som heter Det ekar i kyrkan, det såg jag just. Joel har en kyrka för sig själv och tar tillfället att utforska akustiken. Det ser härligt ut, precis så vill man ju göra, skrika och höra hur rösten fortplantas och studsar mellan väggarna och upp mot taket högt ovanför. Men som normalhämmad vuxen uppstår chanser för såna upplevelser ytterst sällan.

När jag tittar på Joel, som likt en slags ljudkonstperformance stökar omkring i kyrkrummet, minns jag ett eget favoritljudrum från barndomen. I gångtunneln under vägen gällde det att passa på. KOKO! DET GÖKAR!

Skärmavbild 2015-03-20 kl. 16.07.36

Bild: oppetarkiv.se

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s