Sveriges minsta bokförlag. Startat 2012. Baserat i Midsommarkransen-Malmö
Utan att känna igen mig särskilt mycket i Stefans buskis-musiklyssnar persona så tycker jag mycket om att gräva skivor i loppisbackar eller de där billiga tio-tjugokronors "junk"-backarna i skivbutiker. Inte så mycket för att jag hoppas kunna gräva fram nåt "häftigt" och rart utan för att en hel del musik jag intresserar mig för ENBART… Continue reading Sjuttiotalsdrömmaren: en introduktion
Vera Aurora
När man var yngre var stavades receptet på en perfekt fredagkväll att gå ut, bli full, dansa, ramla hem och sova halva lördagen. Vid 41-årsålder är det att komma hem från jobbet, oftast halvt död av veckan, hälla upp ett glas vin, ladda partytallriken (en sån där häftig kvarleva från 90-talets tapasfeber) med diverse ostar… Continue reading Youtubefredag!
Jag fortsätter att utgå från förra årets årsbästalista här på BCNVT i mitt bloggande. Jag blev tipsad om något mycket fint och speciellt där i form av den italienska, skolade experimentmusikern Caterina Barbieris album Fantas Variations. Det är egentligen bara en låt, ”Fantas”, som framförs i olika versioner, som ett slags inneboende väsen, en själ… Continue reading Spökfantasier
Eftersom jag inte riktigt kände igen mig i någon av de sju musiklyssnar-personas som listades i måndagens blogg-inlägg Persona 2022 var jag förstås tvungen att försöka definiera min nummer 8. Let’s go! En avgörande faktor för vilken persona som ska framträda är givetvis livssituationen, just nu, 2022. Jag hör talas om människor som har närmast… Continue reading Kärlek & uppror
Persona är ett begrepp inom psykologin, som den schweiziske psykologen Carl Gustav Jung beskrev som den "roll" individer spelar i sociala sammanhang, alltså det beteende som de visar upp för omvärlden. Det finns olika kategorier av personas utifrån kulturkonsumtion och musiklyssnande – var passar du in? Persona 1: ADHDDu scrollyssnar igenom streamingspellistor och lapar glupskt… Continue reading Personas 2022
I wrote and recorded The Prison in 1974. Much have happened since then. The concept embodies here a "soundtrack to a movie which plays out in your mind's eye". Still seems a bit out of reach but not as much as it once was. The advent of the music video has furthern shown, to an… Continue reading En bok med ett soundtrack – några rader om Michael Nesmiths multimedia-konstverk
Härmed inleds bildberättelsen Mikroskopisten, om Vera Aurora, som arbetar i Slakthusområdet 1914. En mikroskopist kontrollerar att köttet inte är infekterat. Den här berättelsen tar avstamp från en verklig sjukskrivning av en mikroskopist år 1914. Men detta är en surrealistisk fantasi. Vera Aurora kommer att hitta sin själsfrände i ett djur som hon lär känna. Nu… Continue reading Mikroskopisten
För varje dag som går, varje minut som tickar blir man mer och mer övertygad om det meningslösa i att försöka vidareutveckla det konstnärliga i popmusiken, att försöka hitta nya osnitslade banor ut i vildmarken. Det är en ganska deprimerande tanke, även om det i förlängningen kanske inte är så farligt som man tror. Men då… Continue reading Popen som bubblar och kokar över
Varför väljer man att skriva om något av det svåraste att beskriva? Något som egentligen bara är en känsla, en sinnesstämning, en tanke men framförallt något visuellt. Well, antagligen för att det är något som följer mig konstant, något som till och med ofta letar sig in i mina drömmar. Jag pratar om lystern, ljuset,… Continue reading “THE SHEEN!”
Det nya är att alla har blivit gamla. En intressant aspekt av att både popfans och artister börjar bli till åren komna är att initierade betraktelser av åldrandet ryms inom popens ramar. När några av de intellektuellt skarpa släpper ny musik under pandemiåren visar sig kroppen vara påtaglig. Bästa låten på Momus nya album Smudger… Continue reading Den stundande nattens popmusik
Även om de senaste åren blandas i en förvirrad coronadimma, även om musikscenen i stort är suicidalt hyper-kommersialiserad, går det fortfarande att urskilja en musikalisk stjärnhimmel – och de lågfrekventa pulserande ljuden från stjärnorna förlåter det mesta. Nedan listar vi våra favoriter från 2021; först i en sammanslagen albumlista, sedan blandade individuella. Stefan Zachrisson 1.… Continue reading Favoriter 2021
Text: Elias HillströmAtt leta efter ny japansk musik är ofta mycket roligare än att leta efter ny brittisk och amerikansk musik. Eller fransk och tysk för den delen. Är man inte kunnig i det japanska språket så är det en utmaning på många sätt. Man får pröva sig fram: klicka och lyssna och klicka och… Continue reading Kirinji feat YonYon – killer tune kills me (låt, 2019)
Text: Mattias Holmberg ”Tokyo Glasgow”. Enligt Google tar det omkring 16 timmar med flyg att flytta en kropp från den ena platsen till den andra, men det finns samhörighet som för en stund kan överbrygga fysiska avstånd. Skotska The Pastels och japanska Tenniscoats delar med sig av känslan i sin gemensamma låt. Lugn, skimrande, längtansfull,… Continue reading Pastels/Tenniscoats – Tokyo Glasgow (låt, 2009)
Text: Stefan Wesley Sagan om Perfume skulle göra sig bra som film. Tre skoltjejer som bildar ett j-pop-band och uppträder på danstävlingar och varuhus inför gles, halventusiastisk publik. De släpper ett par singlar lokalt i Hiroshima och börjar få en liten publik, men de uppmärksammas också av ett skivbolag i Tokyo, dit de flyttar. En… Continue reading Perfume – Chocolate Disco (låt, 2007)
Text: Randolph ”Randy” Diggler Jag har misslyckats i uppfostran av min son, åtminstone ur ett gängse, ansvarstagande perspektiv. Hans ändlösa spelande och förhållande till den virtuella världen är helt naturlig men källa till mina personliga funderingar. I dessa reflektioner gör sig generationsklyftan påmind. I min värld bör jag vara en sån där redig pappa som… Continue reading Sonic Coaster Pop – ”HW 88” (låt, 2003)
Text: Petter Strömberg Minns du hur du upptäckte ny musik vid millennieskiftet? Själv har jag allt blekare minnen av hur det gick till. När jag återvänder till Citrus tjugo år gamla ep Wispy, No Mercy för att skriva den här texten är den allra största insikten att det en gång i tiden var oväntat mycket… Continue reading Citrus – Wispy, No Mercy (ep, 2000)
På bcnvt.se har vi under vinjetten Omiyage Pop under juli och augusti publicerat ca 45 texter om japansk musik, litteratur, film och konst.Som avrundning på temat ses vi denna lördag kl 17–23 på Devoto bar på Vikingagatan 5 i Stockholm då vi dj:ar japansk musik hela kvällen. Fri entré. Välkomna!
Text: Elin Franzén Om man söker på Kazuya Matsumoto på nätet dyker det dels upp videor där han sitter vid ett trumset och levererar tajta beats till artister med blinkande apparater, och dels videor i vilka han smyger omkring i strumplästen och livekomponerar med hjälp av föremål, rum och exempelvis förbipasserande tåg. ”Trummis” är ett… Continue reading Kazuya Matsumoto: En kväll i juni 2019 och några andra tillfällen
Text: Tatti Persson Hiroki Takahashi är en arkitekt och musiker från Japan som kallar sig H. Takahashi när han gör musik. Takahashi har släppt åtta soloskivor sedan 2015 och han är även med i gruppen UNKNOWN ME tillsammans med kompisarna P-RUFF och Yakenohara. Det är dock hans soloskivor som har gjort störst intryck på mig.… Continue reading H.Takahashi – Raum (album, 2017)
BCNVT 