Text: Joakim Granlund
Leif Holmstrand är i Växjö för att på Kulturnatten framföra dikter ur sin rika produktion. Årets tema är hjältar.
Leif har suttit uppe till 7.30 för att virka klart sin fantastiska skapelse gjord av jutesnöre. Dräkten är oerhört mäktig och kräver en hel resväska för att få plats. Xavier har kört Leif från Malmö. En resa som innehåller tre mils felkörning pga allsång till “Bohemian Rhapsody”, lågt blodsocker och allmän dimma. Som arrangör blir såna delar en extrakrydda till vad vi skall bjudas klockan 19. Även en alldeles underbar syn när Leif i vårt kontorslandskap ålat sig i sin jutedräkt så överhopas samma landskap av kören Blandad konfekt som just gjort succé i konsthallen med tolkningar av bl a Toto. Mötet mellan körens medlemmar och en poet i virkad dräkt blir också något man önskar poetens publik fick ta del av men det är bara jag som får det. Jag har total inblick i detta performance som är ständigt pågående.
Klockan är 19 slagen och poeten intar scenen som är belyst i isande blått. Holmstrand greppar micken och stämmer upp i sång. Och det är en vacker stämma han har. Det kan vara Elvis han framför. Han wailar. Tar i från alla tår. Han presenterar sig. Slår sig ned i den vinröda fåtöljen av skinn. ”Hej, jag heter Leif Holmstrand och jag ska läsa lite lyrik för er.” I nära två timmar läser, mässar, sjunger, orerar, reciterar Leif Holmstrand sin alldeles unika poesi. Han är sin egen fullt ut.
Mitt i lokalen pågår samtidigt ett stort broderi. Där sitter barn, deras föräldrar och andra vuxna. Dom tråcklar och skapar samtidigt som Leif Holmstrand liksom svävar runt dom. Han blir deras soundtrack. Det är ibland som att befinna sig i ett kloster. En trådbeklädd munk som mässar sina ord. Klockan 20 är det paus. En konsert ska äga rum i soprummet vägg i vägg. Holmstrand slår sig ned i skinnfåtöljen och meddelar att han ska virka en stund medan konserten pågår. Men inte många minuter går innan han återupptar sitt uppdrag.
Klockan 20.57 är det över. Vi ses på kontoret. Han är glad. Trött men glad. Jag frågar om han vill ha något. Han får en banan och en mineralvatten. Sedan packar han ned sin jutedräkt och han och Xavier promenerar bort mot bilen.
Detta skedde för en vecka sedan och jag har pratat med flera som var där och upplevde detta och vi är alla överens om att det hände något speciellt den kvällen. Jag vet inte vad det var men har man möjlighet att möta Leif Holmstrand måste man ta chansen för en sann hjälte är han, Holmstrand.
BCNVT / BIBLIOTEK 