Text: Fredrik Lindson.
Missade första akten (Rikard Jäverling) då det (som vanligt) var svårt att lämna Dirty Records restaurang. Akt 2 är Franciska från Köpenhamn. Franciska släpper ett album på Discreet i dagarna och är ett alias för Jonas Torstensson. F har med sig sin bror Mille (?) på piano. Musiken består av fältinspelningar på kassetter som live mixas och loopas samt ackompanjeras av Milles spridda melankoliska pianotoner. Det hela är väldigt loose. F försöker flertalet gånger under spelningen få kontakt med M som sitter med ryggen mot honom men M tycks inte uppfatta försöken. Viskningarna nästan överröstar musiken. Det är oklart om det pågår något missförstånd på scen. Plötsligt skiner Franciska upp i ett leende, men det är snabbt är borta igen. Det råder en total närvaro i den slutsålda lokalen. Sammantaget ett perfekt typexempel på Discreet Musics unikum.
Treasury of puppies har släppt två album och får, av vad jag förstått, mängder av förfrågningar att spela runt om i Europa. Vilka de tackat nej till samtliga. Detta är (tror jag) deras andra spelning. ToP är lika briljanta som förra gången jag såg dem. Kvällens beskrivning av bandet lyder ”ljudpoesi, göteborgskt trubbel och minimal wave”. Jag har inget att tillägga där utan vill mest addera duons visuella särprägel. Tillbakahållet och expressivt på samma gång, det är både blasé och fokuserat. Treasury of Puppies är antirock-stjärnor, självsäkert obekväma.
Jon Collin kör kvällens sista set. Jon spelar nyckelharpa (eller något liknande) stränginstrument, det låter droneigt men jag fängslas inte och hamnar i samtal om annat i baren, ska inte försöka mig på att återge spelningen. Men tydligen var avslutet något extra när Jon gick över till gitarr.
BCNVT / BIBLIOTEK 