Doug Paisley är en kanadensisk hantverkare. När han har nio eller tio sånger spelar han in en ny skiva. Sångerna är traditionella, en sorts gitarrbaserad country- eller folkmusik. Tråkigt! ropar ni kanske. Gammalt!
Jo, musiken är inte nyskapande, men den är inte ren nostalgi. Även om tillvägagångssättet att låta tio färdiga sånger bli den nya skivan är guy clarkskt är resultatet annorlunda. Guy Clark hade ett annat bett i sina texter, en väderbiten sälta som tycktes vittna om ett liv levt, om självupplevda episoder och berättelser från förr. Paisley är inte en lika tydlig historieberättare. Det är inte där hans styrka ligger. Det är lättare att fokusera på den metronomiska gitarrspelet, den mjuka sången, de geniala keyboardsticken och de sjungande gästerna. Jag vill hävda att Paisley skapar sublim hantverksmusik, när den är som bäst en sorts experimentell kammarcountry eller nattjazzfolkmusik.
Ibland kan jag fastna i en artists samlade utgivning. Det kan underlättas av digitala tjänster, och nu har Doug Paisleys fyra album, ett minialbum och en singel återkommit till Spotify. Jag har därför haft en Paisleysommar och har för det första insett hur bra hans tredje lp Strong Feelings är, för det andra plockat ihop en längre spellista med mina favoriter, och för det tredje kämpat med en koncentrerad spellista med endast tio sånger. Som en gammal vinyl-lp.
Jag utgick i denna sist nämnda spellista från ett par längre sånger med lysande keyboardspel av Garth Hudson, en gång i tiden medlem i The Band. Hudson medverkar på flera av Paisleys skivor, med finurliga flerhändiga inpass, kontrastämmor och detaljer som lyfter de enkla melodierna. Jag har valt bort flera låtar med trummor för att hellre lyfta fram harmonierna, de filigransartade detaljerna från gitarristen Paisley och keyboardisten Hudson – och även för att släppa fram de kompletterande sångerskorna. På olika spår framträder Mary Margaret O’Hara, Jennifer Castle, Leslie Feist, Julie Faught eller Simone Schmidt. Emmett Kelly, ofta sidekick till Will Oldham, medverkar ibland på sång och gitarr. (En sång med Kelly och Bonnie ’Prince’ Billy hamnade utanför mitt urval.)
Lyssna nog på keyboarden i What’s Up Is Down eller Nobody But You, harmonierna och blåset i What’s Up Is Down, gitarrspelet genomgående. Eller lyssna hur du vill.
När man skapar ett blandband eller en spellista är det viktigt med inledningslåten, men lika viktigt är att se till att slutet på en låt följs av en lämplig fortsättning, antingen en ny låt som anknyter eller också byter tempo eller instrumentering. Jag tycker att jag lyckats ganska bra. Lyssna gärna i avsedd ordning. Det fungerar också med shuffle. Då kommer den dolda elfte sången inte sist.
BCNVT / BIBLIOTEK 