Home

”Bäst just nu, enligt BCNVT” uppdateras vanligtvis sista söndagen i månaden, denna gång en måndag. Texter av: Elin Franzén, Johan Fredriksson, Elias Hillström, Petter Herbertsson, Joakim Norling och Stefan Zachrisson.

1.
Skiva: SPALTMETER – HÅLL MIN HAND
7″, Söderorts musikcirkel
Spaltmeter har jämförts med Henry Cow, Kultivator och Cardiacs. Associationsbanorna kommer leda fel nu, men jag tycker snarare det är någon sorts avgrundsmörk black metal. Fast pop i stället för metal. Sångerskans gälla röst är den stora vattendelaren, den kan du inte gömma dig för. Hon står mitt framför dig och sjunger så att fönsterrutorna skallrar, bittra politiska texter som är den hårda konsekvensen av en föräldrageneration 70-talsproggare som lekte sandlåda och skrev kuken på svenska flaggan för att på senare år transformeras till VD:ar och miljonärer. För oss som knäckt koden är Spaltmeter en beroendeframkallande mardröm som är omöjlig att gnugga ur ögonen. Petter Herbertsson


2.
Utställning: CHRISTIAN MARCLAY – THE CLOCK
Copenhagen Contemporary, Köpenhamn, t o m 3 september
Klockslag, urtavlor, tidsangivelser… Christian Marclays märkliga och mäktiga dygnslånga film The Clock är full av dem. Tusentals och åter tusentals klockor flimrar förbi, klippta ur filmer och tv-serier. Varje minut är exakt uppmätt och synkroniserad med tidens gång i världen utanför utställningslokalens nedsläckta rum. En snabb titt på telefonen: 13:04. En urtavla passerar i bild på duken: 13:04. The Clock gör oss inte bara akut medvetna om tidens gång utan upphöjer mätandet av tiden till tillvarons överordnade, hypnotiserande princip. 14:19, Jason Schwartzman övar på bästa sättet att säga ”hello” framför en spegel med inbyggd klocka. Joakim Norling

3.
Konsert: KUMISOLO & JOE DAVOLAZ
14 juni, Fasching, Stockholm
Exoticakonnässörerna Joe Davolaz är alltid roliga att se live, instrumental cocktail-pop med brasilianska rytmer, charmigt, snyggt, och svängigt. Nyligen släpptes Kabuki Femme Fatale, ett samarbete med japansk-franska artisten Kumisolo som firades med konsert på Fasching. Älskar skivan, men kollaborationen kändes än mer lyckad live. Vi fick ”Sukiyaki”, Santo & Johnny´s ”Sleepwalk” och Agnethas ”Doktorn”. Kumi är en oemotståndlig popstjärna för oss som gillar oemotståndlig popmusik, backad av Davolaz är det himmelrike. Jag tänkte att man måste ju älska det här eller dö. Ingen dog. #genier #musette #yeye #bästasenradiodeptibryssel Johan Fredriksson

4.
Tidning & podd: BRAND
Är man vänstersinnad är Brand lika viktig, oavsett brister, som The Wire är för avant-musiken: hur mycket/lite aktivistisk man än är ges här möjlighet att känna sig som en del av ett sammanhang och en pågående konversation om var vi befinner oss och är på väg. Vid sidan av konsensus – från eventuell omöjlig apati till potentiell möjlig energi! Den anarkistiska tidningen Brand har funnits sedan 1896; utöver fyra feta, snygga nummer om året görs sedan 2016 Brand-podden ungefär en gång i månaden. Senaste drygt timslånga poddavsnittet kom igår, ”Från Grenfell till Sundbyberg – våra hem, deras gruva”. Kolla in gamla nummer och poddavsnitt på hemsidan. Stefan Zachrisson 

night-windows
5.
Bok: OLIVIA LAING – DEN ENSAMMA STADEN. OM KONST, ENSAMHET OCH ÖVERLEVNAD
Loneliness is a very special place, sjunger Dennis Wilson på “Thoughts of You”. Denna speciella plats är vad Olivia Laings bok Den ensamma staden handlar om. Denna speciella ensamhet som någonting fruktansvärt och någonting nödvändigt, någonting förlamande och någonting förlösande. Med utgångspunkt i sitt eget liv, i samspråk med ensamma konstnärer som Klaus Nomi, Henry Darger, David Wojnarowicz, Edward Hopper, Valerie Solanas och Andy Warhol borrar hon långt in i denna känsla. För Laing är staden New York men visst skulle det också kunna vara Stockholm. Lätt, dallrande essäistisk mitt emellan hopp och förtvivlan. Elias Hillström


6.
Soundcloud: MIAUX MIX
I söndagskvällens efterregnetsol sitter jag på mammas stentrappa med mobilen för att utse något till det bästa just nu. Scrollar i soundcloud-appen och en musikmix av den belgiska artisten Miaux dyker upp nästan på en gång. Solen bryts genom en regndroppe som hänger kvar i syrenhäcken och bländar mig med regnbågsstrålar. Det passar fint till de spänstiga 80-talssyntarna i lurarna. Mixen är pigg, hoppfull om sommardagar som kommer och fylld av förflutna sommardagars ackumulerade värme. Låtarna som kanske någon gång varit bäst just då blir, utvalda och trädda på strå av Miaux, mitt bästa ikväll. Elin Franzén

7.
Konsert: HALF THE SKY  
22 juni, Café OTO, London
Japanska Half The Sky spelar musik av min idol Lindsay Cooper. När det i februari offentliggjordes att de skulle besöka Europa beställde jag biljett direkt, utan att ens kollat upp det praktiska först. Svängigaste konserten någonsin, sittdansade konstant i 1,5 timme taktbytena till trots! Bandledaren Yumi Hara var både charmig och sträng, Chris Cutlers rörelsemönster bakom trummorna påminde om en balettdansande bläckfisk, Dagmar Krause framstod som en söt liten tant med kraften av en demon inom sig, babydoll-utstyrda Miwazow var inte stilla en sekund vare sig hon sjöng, spelade koto eller percussion. Våga inte missa dem nästa gång, om de så spelar i Japan. Petter Herbertsson (foto: Francis Cormyn)

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s