Sjöbomannen

Det hela började när han tog en iPad och gav till en tiggare. En skitsak egentligen.

Ni kanske minns fallet från förra året? Småbarnspappan från skåneort som stal en surfplatta från sonens förskola, gav plattan till en tiggare utanför en matbutik och sedan ringde snuten och angav tiggaren för stöld. Knappast det värsta brott som begåtts i historien, men ett av de lumpnaste jag kan komma på från senare tid.

Ett så pass lumpet brott förtjänar- utöver ett juridiskt straff och faktumet att dina barn alltid kommer att veta att du är smuts- en riktigt taskig och elak kommentar. Samt ett par ordentliga skopor hån à la Nelson i Simpsons (“Ha-ha!”). Och det är precis det som författaren Mattias Pettersson levererar med sin debutbok “Sjöbomannen” (självutgiven, 2015).

Pettersson låter denne banala lille man i dagsboksform redogöra för veckorna före och efter sitt sjaskiga lilla brott. Små bitar ur ett torftigt vardagsliv som arbetslös i Sjöbo. Det är: värdelösa ABF-möten. Kolla på Frost för tionde gången med ungarna. Få tiden att gå med trisslotter, TV-spel och nätpoker. Gnälla av sig på nyhetssajterna och flashback. Fredagsmys. Äta makaroner och korv (“Kor är mitt favoritdjur faktiskt. Nötkött är mycket bättre än griskött, så mycket får man ge muslimerna”). Öla och streama MFF-matcherna med bästa polaren. Misslyckas med att vara otrogen på Tinder. Och framförallt: smygrunka till internetporr. Ett typiskt stycke kan låta såhär:

Jag lämnade Ella på dagis vid tio-tiden. Nu får hon bara vara där femton timmar i veckan eftersom jag är arbetslös. Så jävla surt.
På väg hem går jag förbi COOP och köper några trisslotter och cigaretter.
När jag kommer hem sätter jag på kaffebryggaren och väntar på att kaffet ska bli klart. Det är som en ritual jag har hittat på: svart kaffe, dagens första cigg och skrapa några trisslotter. Inte för att jag någonsin vunnit, men för att det känns bra. Ännu bättre om jag vunnit någon gång givetvis, men minst hundra tusen spänn vill man ju vinna för att känna sig riktigt tillfreds. Även tio tusen hade varit välkommet nu när vi ska gifta oss i september. Nu ställer i och för sig Nettans föräldrar upp och betalar nästan allt, men i alla fall. Det känns roligare när man står för kalaset själv.
Inga vinster idag heller.
Jag fimpar ciggen och tar med kaffekoppen till datorn. Inne på redtube scrollar jag runt bland porrsnuttarna. Knappt några nya sen i fredags. Jag bestämmer mig för att kolla på en gammal favorit: “Hot Jewel DeNyle fucked on stairs”. Den filmen är nästan sexton minuter lång och har setts av 412 474 personer. Jag förstår det, för hon är sexig som fan. Enda problemet med henne är att hon ligger med svarta snubbar också. Dom klippen vägrar jag kolla på.
Det går för mig innan kaffet hinner kallna. Utlösningen hamnade i kalsongerna. Jag raderar historiken i browsern så att Nettan inte ska se att jag herrsurfat. Sen surfar jag in på Expressens hemsida: inget nytt. Sen avpixlat.info. Samma där. Avpixlat var en skitbra sajt när den var ny, men har nu tappat rejält. Tydligen har den någon koppling till Sverigedemokraterna som de inte själva vill erkänna. Vilka ynkryggar. Det är ju en bra nyhetssajt. Aftonbladet och sossarna skryter ju om sina nära band till varandra, och där är både sajten och partiet sämre.

Boken är kort, tarvlig och mycket rolig på ett torrt sätt. Drygt 80 sidor är en perfekt längd för det här, längre tid än så pallar man inte att umgås med en så charmlös idiot. De flesta fördomsprofilerna om den Sverigedemokratiska väljaren bockas av – och jag gillar det. För jag tror att det är en ganska realistisk bild som målas upp. Det handlar inte om klassförakt eller dylikt utan att man bör kalla en spade för en spade och ett spån för ett spån. Jag börjar bli ordentligt trött på allt snack om att “vi måste lyssna på SD:s väljare och deras befogade oro”, “man ska inte sparka neråt”, etcetera. Jag tror faktiskt inte de har så mycket vettigt att komma med, Sverigedemokraternas väljare. Må vara att de främst är en reaktion på hur värdelös politiken blivit i övrigt, och att det är svagt av vänstern att inte åtminstone försöka vinna över denna *äckliga* väljargrupp till sitt lag, men de tillhör knappast samhällets intelligentia och är vad mig beträffar ett godkänt mål för gäck. Sparka gärna uppåt, neråt, och åt sidan.

Hur får man då tag på boken? Själv har jag via omvägar fått tag på ett recensions-ex men den kommer senare att dyka upp till försäljning på adlibris. Vill man kan man också lägga en kommentar här eller på bcnvt:s facebooksida, så kanske Pettersson ser den.