Home

funkykidz

Plockade upp den här CD:n på Myrorna igår, då jag är svag för Sveriges popprinsessa Amy Diamond (bjussa till lite och släpp nåt nytt nån gång, Amy – och inga fler julskivor tack!) och rent allmänt är positivt inställd till musicerande barn och ungdomar.

Funkykidz ska tydligen vara en dansskola för barn, eller något i den stilen. Öppnar man CD-häftet möts man, efter en sida där man kan skriva namn, ålder, hobbies och favoriträtt, av följande text:

”Funkykidz är Sveriges största danskoncept för barn. Vår idé är enkel! Till härlig, skön och rolig dansmusik vill vi att du ska dansa och ha kul. 

Den här skivan innehåller riktigt bra låtar att dansa till, i nya fräscha versioner. Dessutom har vi skapat 5 helt egna låtar som vi hoppas du skall gilla.”

Det hoppas jag också. Och det låter ju faktiskt ganska lovande.

Trots idogt googlande verkar det hopplöst att hitta något utgivningsår för skivan, men jag skulle tippa på tidigt 10-tal eller sent 00-tal. Det är inte omöjligt att Amys två spår är hennes senaste utgivna poplåtar. Dom enda andra artisterna jag kände igen förutom Amy var Bubbles och (kanske) Rebecka Karlsson.

Eftersom jag ligger några bcnvt-inlägg back från att fullfölja min bloggar-plikt så tänkte jag bjussa på två inlägg idag. Då inspirationen inte direkt flödar tänkte jag försöka mig på ett experiment: nämligen att live-recensera låtarna lite kort som jag uppfattar dem vid första lyssningen (okej då, fuskade lite och lyssnade på Amy-låtarna och nåt mer igår kväll). Med andra ord snor jag fräckt konceptet som Henrik Kihlberg utvecklade för ett fanzine (som jag glömt namnet på), med skillnaden att jag recenserar barn-disco istället för frijazz och knepiga drones.

Nu kör vi!

1. Amy Diamond ”Vi är med i Funky”
Funkigt indeed. Åtminstone för att vara Amy Diamond. Chic-gitarrer samsas fläskig synthbas. Samtidigt lite Britney-känsla à la ”Toxic”. Texten är på svenska och verkar i likhet med många låtar, att döma av titlarna, handla om dans och rörelse. ”Vi tar ett steg – och släpper loss- snurrar runt- kom och dansa med oss” sjunger Amy i refrängen. Låten får klart godkänd och Amy bjuder som vanligt båda på charm och proffsighet, men den når inte riktigt till ”Music In Motion” eller ”Swings and Roundabouts”-höjderna om man säger så. Vilket man kanske inte heller kan begära för en specialskriven låt till ett danskoncept för barn.

2. Wiktoria Knutsson ”Vi skall ge allt”
Man möts direkt av Blümchen-synthar och fem sekunder in känner jag mig redan såld! Och där kommer dunk-dunk-dunk-dunkdunkdunk-trummorna! Låten verkar handla om socialismen, eller åtminstone väljer jag att läsa det så: ”Kämpar för varandra, varenda dag så siktar vi på guld, tänker inte stanna för en kort sekund. Vi ser bara målet, det finns där lång bort i framtiden, vet att vi ska nå det – så kom igen!”
Och där kommer refrängen! Hyperaktiv Blümchen-euro och schlager i perfekt symbios! ”Vi ska ge allt för allt för alltid och vi ger aldrig upp…”. YES! Satt som en smäck.  Jag älskar den här låten!

3. Ebba Knutsson ”Satellite”
Här blir det ett klart tempobyte. ”Satellite” är mer åt retro-r’n’b-pop hållet, tänker på artister som Adele och Amy Winehouse. Samma förkärlek för ansträngt fraserande och såna där halvtoner (eller vad det nu kallas, är ingen sångpedagog) kan anas. Genren är väl inte direkt nån storfavorit för mig men jag måste säga att jag ändå gillade den här låten en hel del! Hade Ebba vart några år äldre och gått igenom hela förvandlingen till en sån där trist, jätteduktig proffsmusiker som verkar frodas i den här genren så hade jag nog inte gillat den alls, men här finns det tillräckligt mycket ungdomlig charm, glatt humör och ”hellre än bra”-känsla kvar över sången för att jag ska vinnas över. Kanske ska nämna att det är en stark och välskriven poplåt också, det kanske inte är helt oviktigt i sammanhanget. Avslutas med en puss gör den också!

4. Isabell Björkman ”Drömmarnas land”
Snygg, drömmig midtempo-discopop. Fransk filterhouse från förra decenniet korsbefruktas med en snyggt svajigt 80-talsfunk synth-ljud i versen. Stark sång. ”Det finns en plats som jag brukar åka till…Följ med mig till drömmarnas land”. I den feta refrängen slår det över i ren braksvenne-house och man fattar direkt att nioåringarna måste ha fått världens feeling på Funkykidz-dansgolvet när den kickade in. ”Där är så underbart, alldeles underbart, följ med mig till drömmarnas land!” Den sortens enkla Shangri La-eskapism hittar man allt mer sällan i popmusik, tyvärr. Tror den behövs, särskilt med tanke på hur samtiden ser ut utveckla sig. Tyckte mycket om den här låten.

5. Magnus Sjöstrand, Robin Lundbeck & Daniel Beltran ”Move”
Nja. Det här låter inte så lovande. En cover, eller kanske omtolkning, av Real 2 Real:s gamla plåga ”I Like To Move It”. Ganska fet euro-bas men duktig, men trist, r’n’b sång. Dom ser gulliga och sympatiska ut på den medföljande bilden så jag hade nog hoppats på lite bättre än såhär. Låter gammalt på fel sätt. Lät inte all popmusik lät så här i början av 2000-talet, tänker på artister som Moe (någon annan som minns?) och många andra. Allt som saknats är ett reggaeton-beat och ett parti där nån rappar.

6. Linn Sörenson ”Bästa vänner”
Nu är vi äntligen tillbaka i tjejdisco-facket igen! Inte för att det var ett långt uppehåll eller så. ”Bästa vänner” är en uptempo-sak med filterhouse-bas och en riktigt snygg synthstråkslinga. Tyvärr är sången och texten lite i barnsligaste laget till och med för mig. Låten handlar om att vara bästa vänner, veta allt om varandra, hålla ihop och hitta på roliga saker ihop etc. Jag hade nog kunnat uppskatta det här betydligt mer som ett Lilla Melodifestivalen-bidrag, där är man ju kanske lite mer förlåtande för att sången kan svaja lite och texterna är lite i naivaste laget. Klart godkänt ändå – låten är bra men jag hade nog skrivit om texten och gett den till en annan sångerska.

7. Stephanie Sköld & Aida Johansson ”Shejka loss som en party myra”
Ännu mer filter-house med extra dunka-dunka! En grej jag noterat redan innan med barn-fokuserad dansmusik är att man alltid låter minst fem år efter, och jag gillar det. Kommer att tänka på Pet Shop Boys-uttalandet om att de medvetet använder några år gamla ljud som folk vant sig vid, för att låtens kvalitéer ska bli mer uppenbara, eller hur det nu var. Eftersom jag live-recenserar har jag inte tid att googla.  Det här låter som dansmusiken lät i svallvågorna av ”The Music Sounds Better With You”, fast kryddat med lite halvt modernt braksvennehouse-stuk. Men nu vart jag visst lite sidetrackad. Charmig, tramsig och kul discodänga detta! Komplett med call-and-response stick och allt. ”Om ni trodde de tråkiga vunnit, att partymyrorna helt försvunnit, så kan ni vara helt lugna – vi är tillbaks för att dansa och sjunga!”. Skönt att veta att partymyrorna håller fortet!

8. Omar Rudberg ”Var nöjd med allt”
Baloo i halvslö euro-tappning. Kan tänka mig att småkidsen går igång på det här men jag tillhör nog inte riktigt målgruppen. Kan ha eller mista detta.

9. Josephine Urbath ”Högt bland molnen”
Euro så det skriker om det! Blümchen-eufori med högt BPM. Precis som hos hos ”Drömmarnas land” är det Shangri La-eskapism på agendan, och jag höjer förstås på hatten åt det. Låter är egentligen en grym eurodisco-dänga men det finns ett stort problem… Jag gillar inte sången. Hade Håkan Hellström vart en tonårstjej och pysslat med disco istället för mellanmjölks-indie hade det kanske låtit såhär.

10. Jennifer Ballard ”Spöke i mitt hus” 
Om Tacos ”Puttin’ on  the Ritz”, ABBA:s ”The Day Before You Came” och Leonard Cohens ”Everybody Knows” skulle muteras ihop till dålig barndisco om att det spökar så skulle man få det här. Verkligen ingen höjdare, tack och lov är den kort.

11. Alice Mattsson ”Alla kan dansa”
Rivig och ettrig euro-fori med stöddiga trance-synthar från 1998! Sången svajar kanske lite här och där, men det gör inte så mycket, man kommer långt på ren vilja. Texten handlar kort och gott om att alla kan dansa och att man inte ska vara blyg utan ta för sig på dansgolvet. Ett budskap jag tror gick hem på Funkykidz dansgolv. Börjar bli lite mätt på det här stuket nu men jag fattar intellektuellt att det här bra.

12. Max Möck ”Tjena Tjabba Hallå”
Okej, nu börjar jag officiellt tröttna på hurtig euro. Kanske borde delat upp den här recensionen i två omgångar? Det hjälper ju inte heller att det här är ett av de svagare spåren på skivan… Känns som att så fort det kommer killar så blir det dåligt. Kalla mig gärna reaktionär men tjejer är bättre på disco. Oj, nu kom visst ett gulligt call-and-response parti och jag mjuknade upp lite. Men nä, tyvärr ingen höjdare överlag. Än en gång: hade nog haft enklare att acceptera det här som ett Lilla Melodifestivalen-bidrag.

13. Andrea Christensen & Emma Björkberg ”Zvampen”
Disco:fierat Electric Banana Band, någon? Nja, jag klarar mig nog.

14. Rebecka Karlsson ”Party Party”
Charmar mig direkt med den en ettrig happy hardcore-synth som inte hade skämts för sig på en Blümchen-platta. Men jag kommer inte riktigt in i den här låten, förmodligen för att jag nu överdoserat totalt på ungdomlig eurodance. Hade förmodligen uppskattat den här mer om den kommit tidigt på skivan, det finns en anledning till att man sällan lyssnar på eurodance-plattor från pärm till pärm. Låten handlar i alla fall om att festa och ha kul. Är det här samma Rebecka som hade den grymma Lilla Melodifestvalen-rökaren ”Skaffa en annan tjej” i slutet av förra decenniet?

15. Bubbles ”The Only Way Up”
Den här låten är en total ripp off på Grease-låten ”Summer Nights”. Men vad gör det? Talanger lånar, genier stjäl var det visst nån som sa. Skönt med ett litet avbrott från eurodiscon också. Bubbles gillar man ju, även om det kanske är mer i teorin än i praktiken. Den här låten kommer nog inte leta sig in i min rotation men jag inser ju att det är en stark poplåt, av den sorten jag tycker borde spelas mycket på radio och vara populär bland barn och unga tonåringar. Det hade känts logiskt för mig om så vore fallet men tyvärr väljer ju kidsen att mest lyssna på en massa ologisk musik. *hytter med nävarna*

16. Amy Diamond ”Feel A Little Funky”
En engelskspråkig version av ”Vi är med i Funky”. Förutom språket är det exakt samma låt. Har alltid tyckt Amy funkat bäst på engelska och så även här. Bra låt, som sagt.

*pust* …och där var experimentet slut. Förvånansvärt mycket bra på den här CD:n ändå men nu känner jag för en lång disco-paus. Hade jag haft en Dylan-box i mina ägor hade det vart nu jag öppnade upp den för första gången.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s