Om man kan hantera brutaliteten i att vissa gravar med tiden skyfflas bort bara för att några anhöriga inte har haft möjlighet att rå om dem är det så rofyllt att promenera runt på kyrkogårdar. Varför är det så stilla där? Man tänker att det är för att inget kan vara lugnare än döden, men det finns ju parker utan döda. Är det placeringen? Men det går ju ibland motorvägar vid sidan om. Desperat: Är det… träden?
Jag har börjat tycka om att gå omkring och läsa på gravstenar, titta på titlar. Disponent, Hamnfogde, Fabrikör, Häradshöfding, Tullöverupplysningsman, Kaféidkerska, Styckjunkare, Försäkringsinspektör, Öfvermaskinist, Grundläggare, Mästerlots, Flaggskeppare… Ekon från en avlägsen tid, med yrkesbaserad identitet och socialt minne. Vad kommer det stå i framtiden, i snara framtiden? Tillfällighetsarbetare, Långtidspraktikant. Eller föreställ er: Personlig varumärkesutvecklare, Virtuell föredragshållare, Paradigmbrytare, Livsförlängarcoach… Var för sig, eller uppradade på en och samma sten, efter varandra.
BCNVT / BIBLIOTEK 