Intressant, tycker ni inte, med människors go-to-känslor, eller go-to-lösningar? Vissa blir alltid ledsna, oavsett vad som inträffar. De blir dåligt behandlade: faller i gråt. Blir för bra behandlade: fäller en tacksamhetens tår. Ser en solnedgång: tar fram näsdukarna. Andra blir rasande, kvittar orsak. Till och med när de själva beter sig dåligt eller gör uppenbara fel blir de förbannade, för det är en obehaglig känsla och de måste snabbt göra sig av med den. “FUCKING STOLJÄVEL!” (Har råkat gå in i – och slå sig på – en stol, som de ställt på en dum plats). Så finns det de som skrattar bort allt, eller i andra änden, de som tjänstemannen Lars Tingström, “Bombmannen”, vill spränga skiten ur folk. En ganska så ovanlig go-to-lösning. I slutet av 1970-talet händer följande:
Lars Tingström investerar i ett tvivelaktigt spelmaskinsbolag och blir lurad på 70 000 kr: Skickar en brevbomb till mannen som driver företaget
Lars Tingström får problem med privatekonomin: Spränger Skatteskrapan
Lars Tingström hamnar i rätten och får reda på att Åklagaren har en affär med hans fru: Spränger Åklagarens villa och tar så död på dennes dotters pojkvän som befinner sig i bostaden
Lars Tingström får sina saker hämtade av Kronofogden: Spränger byggnaden där de håller hus, varpå en kvinna avlider och en chockskadas
Lars Tingström blir ovän med en affärsvän: Skickar honom en brevbomb
Eller, för att rätt ska vara rätt, så händer det troligtvis. Det händer enligt polis och domstol, men enligt Lars Tingström var bombdåden, kopplade till äggklockor, alldeles för simpelt utförda och därför inte hans verk. Dessutom hade han ju alibi. Eller? Mer finns att säga, spännande sidospår som leder fram till Olof Palmes död, men lyssna för all del inte på mig, lyssna istället på P3:s dokumentär om fallen, eller advokaterna Ebervall & Samuelson, som författat boken “Bombmannens testamente”.
När sommaren tycks grå, kall och menlös, kan det vara uppfriskande att bli åtkastad en glödande bomb?