Ett av mina många röda skynken är begreppet “sexig” använt i alla fel sammanhang:
Artikel, Arbetarbladet: “Osexigt med kränkta landsortsbor”
Skaraborgs Läns Tidning: “Vinnare trots osexig bransch”
Expressen: “Osexiga kvinnolyft”
Eller exempel från vardagen:
“Ska vi göra något på [uppslag]?”
“Jag vet inte, det känns inte så sexigt?”
“Kan du göra den här texten lite sexigare?”
Mycket sällan, noterar jag, används ordet mer positivt:
“Det var en sexig idé du kom på där!”
“Tycker du?”
“Verkligen, den är mycket sexig. ”
“Hur jag var som barn? Tja, jag var ett rätt sexigt barn.”